Slingan genom huset.

Så hade då pickelfaktorn nått sådana nivåer att jag kände mig nödgad att ta kontakt med auktoriserad personal.
Så.. jag skickade ett litet mail till lilla doktorn med några exempel som bekymrade mig lite.
Fick en tid redan nästa dag, igår.
Pratade med en väldigt trevlig engagerad doktor.
Tills.....

Jag hade nämligen lite bekymmer med min axel som en längre tid inte riktigt velat göra som jag vill.
I normala fall, berättade jag för doktorn, ber jag om en tid till reumatiker och får en spruta.
Mjaaaha sa doktorn.. jooo.. det tycker jag är en bra idé.. det är nog det som behövs för att det ska läka ut lite.
Men... det behöver du inte till reumatiker för.. DET GÖR VI NU!!!

Ja.. det är inte så att han skrek "det gör vi nu"
Det är väl bara så att jag är en aning känslig, fjollig, VÄLDIGT nogräknad när det kommer till vilka personer som jag låter peta runt inuti mina leder med vassa föremål.

Så när doktorn sa "det gör vi nu" frågade jag:
NU....??? Du menar att DU ska lägga den???
I samma stund som meningen slapp ut ur min mun hörde jag hur oförskämt det lät.
Inte det bästa utgångsläget att förolämpa någon som eventuellt ska rota runt i leder med låååång vass spruta.

Doktorn höll dock masken väldigt bra tycker jag.
Ögonbrynets höjning kunde nästan inte skönjas.
Men jag skyndade mig i alla fall att förklara orsaken till min reaktion.
Jaha.. sa doktorn..
Så du har en RA-diagnos men är en aning obekväm med sprutor?
(Så du är en säl men tycker inte om att bli blöt)

Nåja.. han var väldigt proffsig.. småpratade med mig om diverse Postulosis-behandlingar medan han ritade, tvättade och gjorde i ordning sprutan.

Jag??? jag ANDADES,tänkte på något annat, försökte med tankekraft stänga av och förtränga området som skulle behandlas, gjorde m a o mitt bästa för att Astralförflytta mig ut ur min kropp.

HELT i onödan!
Han var JÄTTEDUKTIG på att peta runt i leder med vassa sprutor.
Det behövdes en rejäl skvätt för att få ordning på axeln. Nu ska jag bara försöka få tag på en sjukgymnast också.
Så.. nu gör inte axeln särskilt ont.
Och det är bra.. men.. jag får/bör inte anstränga axeln på ett par dagar.
Men.. cortisonet gör mig en aning.. stissig, rastlös, i-låt-oss-tapetsera/riva-en-vägg... eller två-läge.
Så.. jag strövar runt.
Matrum-kök/vattenkokaren,kaffe/te-badrum.... klappar lite på tvättkorgen.. tittar på en dammtuss..vardagsrummet- vattnar en blomma...går till växthuset..konstaterar att det finns att göra..
Landat i soffan.. ringt lite samtal..
Bloggat och gnällt av mig lite.

Så nu känns det bättre :D Tack!!

Nu plockar jag fram papper och penna och TRÖR mig ett par timmar.