tisdag 19 september 2017

VEM bestämmer...Hur gör de för att veta skillnaden?

Det har grott på mig.
Ganska länge måste jag säga.
Lite har lagts på lite och nu rinner det över.
Nu måste jag skriva av mig lite.

Droppen var väl artikeln jag läste igår.
Pensionärer och sjukpensionärer betalar mer skatt.
För de jobbar inte så de FÖRTJÄNAR inte att ha det bättre.

OK.. jag kan hålla med om att om man inte vill jobba.. om man verkligen går in för att man bara vill ligga på sofflocket och masa runt.. OM man nu kan finna nöje i det.. om man inte VILL göra rätt för sig.
Ja.. då är det väl en sak.
Då kan jag också förstå attityden.. den där lite nedvärderande blicken..
Man blir insorterad i inte bara andra sorteringen.. man blir automatiskt insorterad i Samhällssnyltarfacket.

Är man ålderspensionär förstår jag överhuvudtaget inte resonemanget.
DE har jobbat och betalat skatt hela sitt liv.
Men när de ÄNTLIGEN, med ålderns rätt, ska få ta det lite lugnare..
Då är det fritt fram att trampa till och suga ut dem.

Är man däremot Sjukpensionär.. eller innehar Aktivitets- /sjukersättning som det heter nu för tiden...
Då finns det ingen lägre gräns. Ingen botten för hur lågt man sjunkit.
ALLA är inte så. Det finns fortfarande vettigt folk som förstår och ser.. men.. de är inte många och de är oftast inte i myndighetställning.
Man kan bli bemött med kommentarer som på olika sätt antyder att man har det skönt och mysigt när man FÅR vara hemma och SLIPPER jobba.    

Ja... tyvärr är det så.. 
Jag är hemma.
Men.. om jag fick VÄLJA.
Skulle jag JOBBA!!!
Om jag fick ÖNSKA.. skulle jag jobba HELTID.
Fick jag tre önskningar av någon högre makt skulle det vara att
1. Kunna jobba.. ha ett yrkesliv.. jobbarkompisar.. INKOMST..
2. Att INGEN skulle behöva ha det så här.... förutom....
3. Att de som sitter i maktposition och sätter upp riktlinjer för Försäkringskassa och andra bestämmande myndigheter skulle få känna på hur det är att ha en kropp som inte vill eller kan.
Att de skulle få befinna sig i det tomrum där man inte har makten att bestämma.
Frustrationen när det känns som man pratar ett annat språk och inte blir förstådd.

Om jag åtminstone kunde jobba HALVTID.. skulle jag SKUTTA till jobbet...
Mitt leende skulle vara så brett.. så intensivt.. och jag skulle FÖRMODLIGEN bli akutinkallad för drogtest..

Nu är det inte så.
Det finns inget jag kan göra.. HUR gärna jag än vill.. finns det inte mycket jag kan göra för att övertyga min kropp att göra som jag vill.
När det är sommar.. när vädret är någorlunda stadigt..
Då är jag Wonderwomen.. DÅ KAN jag..
Jag kan grejja.. jag kan fixa.. jag KAN...
Och OM jag tar i för mycket så jag däckar.. har jag en Fantastisk man som skrapar ihop mig och pysslar om mig tills det värsta går över.
Nu när hösten kommer och jag går in i den sämre perioden.
När det inte GÅR. När det tar TIMMAR innan jag är i form för att ens stoppa i en maskin tvätt och hänga den.
När ALLT gör ont... när humöret sviktar och frustrationen nästar kväver mig..
Då finns han där.
Så jag är lyckligt lottad.

Men alla har det inte så..
Det finns andra som står ensamma och måste "slåss" mot myndigheter.
Försöka få hjälp... försöka övertyga att intyg från läkare FAKTISKT är intyg från Auktoriserad personal som vet vad de pratar om.

Det gör mig ARG...
Det gör mig SORGSEN..

Och jag undrar....
Hur gör de för att veta skillnaden.. ?
Hur kan de veta, de som bestämmer.. ?
Och.. är det VERKLIGEN så att man på riktigt tror att folk simulerar?
Det är ju inte riktigt så att man kan SLÄNGA pengar omkring sig när man inte kan jobba.
Om pengarna TRILLADE in som sommarens nederbörd.. DÅ skulle jag förstå..
Men... riktigt så är det ju inte.

Fast..  va vet jag.. jag är bara en frustrerad pensionär...





       

onsdag 13 september 2017

Det är väl då SJÄLVASTE!!!!!! GAAAAAAHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!

Är inte riktigt i form än efter förkylningen.
Lite picklig.
SÅ.. jag hasar runt och distraherar mig.
Jag målar lite.. eller ritar kanske eftersom jag grejjar med kol och torrpastell.
För det kan jag sudda och korrigera när mina lätt skakiga fingrar inte riktigt vill som jag vill.

Så.. allt bra...

Grejjade för närvarande med ett vintermotiv från byn...
Var ganska nöjd och skulle bara fixa till lite detaljer med snön...
Fick inte riktigt till det med kolen så jag blev lite på
"MEN HUR SVÅRT SKA DET VAAAA"-humör och plockade fram akrylfärgen...
Till att börja med gick det riktigt bra.
Snön hamnade där jag ville och allt var gott...
Så skulle jag bara fixa till snökanten på muren..
OJ.. hoppsan... blev lite skakigt.. fixar det..
Hmm.... aj då....
MEEEN...



Nähä...
Jag skulle NÖDVÄNDIGT vara där med akryl.. med mina stela, SKACKLIGA fingrar...
SÅKLART!!!! AAARRRRGGGHHHHHH!!!!!!
KLAAAANT#¤**£$!!!

BEHÄRSKADE mig från att göra konfetti av alltihop!

Snodde i ilskan på mig kläderna och gick en sväng.
Svängde förbi motivet i fråga och provade knäppa en ny bild UTAN den förpipplade SNÖN.
Men.. nä.. det blev inte samma sak.
Inte samma ljus och färger och .. nää...

Vände för att gå hem igen.
Lugnare.
Tills det började spöregna...

Nu ligger de blöta kläderna i tvättmaskin.
Jag är torr, har druckit en mugg kaffe.
Insett att Universum inte riktigt är med mig idag..
Så jag tänker dricka en mugg till och pilla med ett annat motiv.

Och sen.. när jag är klar med det...
DÅ. Ska jag börja från BÖRJAN.. GÖRA OM, GÖRA RÄTT..
Och den nuvarande bilden... Den tänker jag tända morgonbrasan i spisen med imorgon.
SÅDESÅ!!!



Nästa gång... Då... då ska den här bilden ner i kol...BARA kol... kanske lite torrpastell men.. INGEN AKRYL..
OM det inte råkar vara så att jag har en VÄLDIGT stadig dag.

fredag 28 juli 2017

Han är söt ändå....

Jag och Maken fick lite blodad tand efter den sista lilla fisketuren så vi packade ihop oss med tält, förnödenheter och fiskegrejjor och drog till skogs.
Såå underbart.
Ren terapi.
Stå vid vatten..
indränkt i MyggA...
Kasta ut... vila ögonen på den vackra naturen.. veva in..
upprepa... byt drag emellanåt.
Fick upp 4 lagom stora abborrar första kvällen som halstrades över eld.

När Maken sa att vi skulle tälta fick jag en inte så angenäm Flashback över mina tälterfarenheter..
Litet 2-mans tält.
Ett sånt där 70-talstält som svankade på mitten.. inte tätt.. fuktigt..myrgångar in Ööööverallt...
 Näääee....
MEN..
Älsklingen hade ett Expeditionstält De Lux.. Tunneltält med förrum och sovdel.
Det var ju som en Harry Potter-upplevelse!
Som en hopfällbar liten ministuga.
Underbart.

Andra kvällen ville inte riktigt rullen vara med mig.
Jag fick liksom fnurr på linan lite nu och då.
Hittade till slut Grundfnurran, som naturligtvis satt ganska långt in på rullen.
Så.. jag satte på det största, tyngsta drag som jag hade ( som ett miniskohorn med krok).
HYSTADE ut den så lååång jag kunde och sedär... :D fnurret utdraget.
Nöjd började jag veva in.
2 meter från land sa det TVÄRSTOPP.
VA f----.... OJ... IHhh.. !!!!!
Maken: -Lugn älskling.. det är en gädda.
Jag: - Jooo JAG SER DET!!!
Maken: - Ta det lugnt jag hämtar huggkroken..
Jag: Mmmmm... jooo... jag ÄR lugn... (näe)

Efter lite mixter fick jag med makens hjälp upp firren :D
Inte så illa med tanke på att jag egentligen inte fiskade just då.

Hemkomna och uppackade blev vi med hund.
Kusinen med fam skulle iväg på en tur och lilla pudeln kunde inte följa med.
Inget bekymmer.
Det är en lättsam liten ulltuss.
Väl installerad med skålar och allt fick han följa med ut för att inspektera hemmanet.
Vi tyckte han var så söt för han satt och luktade omkring sig som en liten Ferdinand.
Snusade så sött...
Efter en stund kom maken in..
Var tog han vägen...??
Jag släppte honom med blicken i 30 sek....
Ingen hund...
På hela gården...
Sökandet började...
Efter en halvtimme var jag ner till grannen och bad henne busvissla, det är något jag aldrig lärt mig, och.. om ni ser honom...osv
Började sen gå neröver vägen.. och DÄR, DÄR var han ju..
Ropade försiktigt på honom med min snällaste röst.. satte mig till och med på huk för att inte skrämma honom..
JO PYTTSAN!!!!
Han kastade en blick på mig och sen drog han iväg som om livhanken hängde på det.
FULA SVORDOMMAR for genom mitt huvud när jag SKENADE nerför backen med hastigheten av en fästingbesatt hjord gnuer.
Men NEJ jag hann inte se var han tog vägen.
De följande 2 timmarna gick jag ALLA vägar runt, runt, upp och ner i HELA BYN!!
Visslade med jämna mellanrum.
Maken for varv på varv med bilen och täckte in de längre sträckorna.
Jag pendlade i humöret mellan:
- Vojne, vojne.. tääänk om han gör sig illa, går vilse, drar till skogs och blir uppäten/ svälter ihjäl-- NÄR jag får tag på den lilla ¤"#** gör jag om honom till en PÄLSMÖSSA!!

Efter många varv och Om och Men pratade Maken med Kusinen och han skrattade lite och frågade om det var många löptikar runt omkring...
Joo.. det finns det ju några.
Det finns några hundar i byn.
Så skulle vi bara hem och dricka vatten, grunna lite och sen skulle vi ut igen.
När vi kom hem struttade lilla hunden ut från altanen och tittade frågande på oss.
-Vart hade VI varit??
-----------!!!!!
Det blev lite drygt 12 kilometer... 12,4 om vi nu ska vara sånna.. i varierande stadier av skenande tempo.
Lite mör är jag idag.
Men.. jag fyllde mitt stegmål flera gånger om.

Nåja.. Lilla hunden får fortfarande följa med ut på ägorna.. MEN i koppel.
Och jodå.. han är fortfarande söt.
Lusten att göra om honom till en pälsmössa smälte bort när pulsen gick ner och frustrationen/oron försvann.
Idag har han varit lugnare.
Ibland sätter han tassarna mot fönsterkanten och tittar lite längtansfull ner mot grannens hundar...


söndag 23 juli 2017

Inte för att jag blir vrång och envis på något sätt....

Har haft ett par dagar med fint väder och trevligt besök.
På fredagen for vi till närmsta sjö och skulle bara mysfiska lite.

Jag satte på den finaste, gulligaste lilla gummifisk jag hade och provade lite.
Joodå.. jag fick upp en liiiiten liten aborre (15cm) och blev lite taggad.. finns det en liten så finns det nog en stoor :D

Står där.. nöjd med lilla gummifiskens prestation när det plötsligt, ur vassen, kommer en gädda.
Uungefär 30 cm lång, för att inte ta i för mycket,och slukar min lilla gummifisk.
Jag rycker till och får nääästan upp den på land.
Den biter av linan och försvinner med drag och allt!!!!
NEJ NU ¤#***!!!!!
MIN GUMMIFISK!!!!!
Lätt irriterat travar jag tillbaka till de andra.
ROTAR igenom min blygsamma fiskelåda för att hitta en ståltafs och något ELAKT att sätta på för NU SKA GÄDD¤¤**-n UPP!!
Min morbror förstod min frustration och bistod snabbt med en ståltafs och ett sån där krokgrej.. snabbkoppling-bra att ha-sak.
3 gånger... TRE gånger hade jag NÄSTAN upp den förb... tjyven på land.
JA jag ger mig den på att det var samma eländiga gädda...
Men.. nej.. jag fick inte upp den så jag kunde sprätta upp den slemmiga slyngeln.
Jag ville ju ha tillbaka mitt drag!
Jag är lite rädd om det jag har så jag vadade ut och hämtade en jigg när jag hade slängt fast i en stock.
Det var djupare än det såg ut att var men jag blev inte "obekvämt" blöt.
(enda gången jag har haft tillräckligt långa ben)
Nåja...tog ändå med den blygsamma fångsten hem för att skämma bort lilla kissekatten med färsk fisk.
Det kan ju vara trevligt med ett alternativ till mössen som hon knaprar på titt och tätt.
På lördag morgon släntrade katten in.
Förväntansfull tog jag fram fisken.. serverade den ute på gräsmattan så att hon skulle kunna slabba på som hon ville.
Kissekatten snusade kräset på fisken...
Tittade på mig...
Snusade...
Fnös lite och gick...
Så nu ligger "storfångsten" på kasa...
Nästa gång Kissekatten vill ha något färskt får hon fånga det själv!


måndag 12 juni 2017

Fru KlokOchVis - Fröken JagVillAaaallt

Igår kom min Romantiske Man hem med en present.
TJUGOFEM KILO MURBRUK!!!!!
(jag har ett litet murprojekt på gång :D )
MEN det regnade mest hela dagen och jag var INTE i form.
Rastlös som bara den och krypvärk som gick mig på hjärnan HELA dagen igår.
Lyckades tvätta ett par maskiner med tvätt men sen blev det inte mer vettigt.

IDAG
Älsklingen puttar i mig och frågar om jag vill ha kaffet i köket istället för på sängkanten.
Slår upp ögonen och gör den vanliga Vad-funkar-i-kroppen-idag-kollen.
Handleder - joodå
Fingrar - njaa...
Axlar - kunde DEFINITIVT vara värre.
Ytterområdena (resten av kroppen) - HELT klart användbart.
Och SOLEN skiner... ser ut att bli varmt och fint.. stabilt...

Whiiiiiiii..............................
GENAST får jag en LÄTT personlighetsklyvning.
Men KlokOchVis lyckas trycka till mitt alterego, SATTE sig på henne och sa strängt LUGN!!!

Det var Lugna Frun som åt frukost med Älsklingen.
Sansat la jag fram aktivitetsförslag som var anpassade till kropp och förstånd.

Sen for Mitt Livs förståndiga broms på jobbet.....

Ja.. vad finns att säga.. Hon har inte gett sig än.. Fru KlokOchVis...
Hon lägger fortfarande fram både förståndiga och kloka invändningar men....
Ja... jooo... jag hör henne fortfarande men.. den där andra... Fröken JagVillAaaaallt..
Hon låter högre och Högre... och ROLIGARE..
" Ooooohhh.... NUUUUU Nu när kroppen fungerar...
Dåååå då kan vi Grejja i växthuset..
Gräva lite hål till de nya buskarna..
Mura lite.. kanske klippa gräset...(Lika bra att passa på)
Rensa rabatter.. Leta flera fina stenar...
Kanske mura lite till... (man vet aldrig.. det kanske behövs)
skutta tomten runt och se om jag hittar ett bättre ställe för den fina soffan med båge..
Köra ut lite kompostjord till hallonplantorna...
Kanske några skottkärror till "jämna-ut-svackan-projektet" vid lärken...
SEN kan jag dricka tiokaffe.... för det är ju viktigt med lite paus och vila.
EFTER det kan jag ....... grejja... GREJJA... GREEEEEJJJJJJA.

Fast.. det skulle ju vara bra att ha nåt gott att knapra på....
Så efter lunch kan jag ju slänga ihop lite muffins medan jag vårstädar ALLA skåp i köket.
Så kan jag putsa fönstren... medan muffinsen gräddas och svalnar...
(JAA... mitt alterego har VISSA problem med tidsperspektivet)
Sola benen och läsa bok, knapra muffins... (vilan ni vet)
DÅÅÅÅ då har jag tid sen att duscha, slinka in i nåt avslappnat snyggt och vispa ihop en 3-rätters middag lagom tills Lilla Gubben kommer hem.
DET ÄR LIIIIKA BRA ATT PASSA PÅ... Man vet Aaaaldrig när kroppen är i Grejjaform nästa gång..
VARFÖR vara sådär Tråååkigt förståndig...??
IIIIIngen kommer ihåg en fegis...
YoLo...    
Men... KOM IGEN NU DÅÅÅÅÅ!!!!!!!!!!

Fru KlokOchVis lägger in sitt Veto.
Klockan är TJUGO i ÅTTA.. på MORGONEN....!!!!
NUUUU lugnar du ner dig så kokar vi lite kaffe!
MEDAN du dricker kaffet kan vi TITTA på om vi KANSKE ska baka LITE muffins.
SEN ser.......

Tycker FORTFARANDE att Fröken J.V.A låter MYCKET roligare än Fru K.O.V....
Men jag dricker väl lite kaffe då.. mest för att det snart är färdigt... så kan jag väl titta på nåt recept då.
Men jag har INTE bestämt mig för att jag ska vara förståndig eller nåt sånt..
DET får vi minsann se... SEN.

Jag är SÅÅÅ behärskad...



 Och framförallt LUGN......


God Morgon På er :D

onsdag 31 maj 2017

Trött, frusen och RASTLÖS.

Sex grader varmt, snöblandat regn och blåst.

BORDE gjort något vettigt idag.
Strosar runt i huset. Plockar lite här, pillar lite där.
Tagit fram jordgubbar för att göra sylt men inte gjort klart än.
Plockat fram för middag...

BORDE gå ut och titta till växthuset, rulla ihop vattenslangen, titta till om minikiwin försmäktat i kallblåsten.
Har inte riktigt kommit dit än.
TRÖTT. ÖM och en aning less. Nya blåsor i händerna som inflammerar sig och kliar så jag tror jag blir tokig.
Dricker litervis med Grönt te eftersom det svarta är begränsat just nu.
Går på diet och har uteslutit det mesta som är lättsamt och gott.
Men det funkar än så länge så det blir nog bra i slutändan.

Är lite ur fas idag.
Det gör mig så vansinnigt RASTLÖS.
Men.. inget att göra åt... , och det är väl det som gör mig SÅ rastlös, att jag inte bestämmer över min kropp..
DEN bestämmer åt mig.
Jag blir en aning.. SUR.. ja precis det.
Och lite trilsk.. för det enda jag tänker på en sån här dag är det jag INTE kan göra.
För jag HADE kunnat sy lite.
Eller måla lite.
Eller varit ute och grejjat en aning.
Hade kunnat mäta ut var och hur mycket som ska grävas bort innan vi murar upp och gör i ordning planteringen för björnbärsbusken.
Fixat lite här hemma.. jag har ju faktiskt investerat i Spindeldödarspray så jag HADE kunnat börja putsa fönster.... åtminstone ett par.

Men nää... blir inget av det idag.

Siktar in mig på att göra färdigt sylt och middag.
Kryper upp i soffan med mer te och en bok.
Kopplar bort huvudet, frustrationen och humöret lite så jag är lite mer i fas innan familjen <3 kommer hem.


onsdag 3 maj 2017

Lilla jag och höjder

NU har vi börjat på projekt Kök jag och älsklingen.

Eftersom vi renoverar och grejar efter budget och tid har vi gott om tillfällen att grunna, fundera och förbättra våra funderingar.
Men nu har vi börjat i alla fall.

Känner mig väldigt pigg och arbetsför när jag skrotar runt i Arbetsbyxor.
Har en Egen skruvdragare och har blivit proffs på att se när det ska hållas i någonstans, hämtas något eller när det är dags att se sådär vansinnigt händig ut.

Ja ja.. jag skruvar lite med...
Men det är Mannen som står för kunskap och annat klokt.

Vi fick upp trallen som ska bli golv och allt var gott..
Sen reste vi stolpar.. eller vad det heter.. det som ska hålla i fönster, väggar och annat... och det gick också bra.
Plast på takbjälkarna gick bra... en och annan svordom behövdes eftersom det blåste och inte var så behändigt.
Men till slut var även plåten där.

DET hade inte jag så mycket med att göra..
Jag föredrar att inte vara såå högt uppe. Det räckte VÄLDIGT bra när jag skulle hjälpa till och hålla takbjälkarna.

Om jag nu ska beräkna Hur högt det var...
Mjaa.. golvet är väl uuungefär 150 cm upp från backen..
Sen stod jag på en liten stege som var ungefär en meter till.
Sen ska vi då lägga till Min längd på 150 cm.. till ögonen..
Jamen det är väl bara att lägga ihop gott folk..
Det är FYRA meter upp till ögonhöjd.
Vid dessa Svindlande höjder skriker mitt förstånd åt mig att STÅ VÄLDIGT STILLA och besinna mig.
För det kommer göra ONT om jag trillar ner med min pickliga kropp.
Och jag har vissa betänkligheter med att lägga till smärta till det jag redan har om man säger så.
Jag kan pipa FÖRSKRÄCKLIGT mycket över skärsår i fingrarna, onödiga skavsår, osv.

Undantaget är om jag håller på med något.
Då drar jag en väl vald ramsa och sen är det bra.

Eller om det är Väldigt Speciella Omständigheter..
Som när vi nyss hade träffats jag och Älsklingen.. DÅ kravlade jag mig minsann upp på en byggställning.
Men DET var ju speciella omständigheter.. jag var ju KÄÄÄR som en tok <3 och inte riktigt vid mina sinnen.

NEJ jag kan inte förklara skillnaden. Det ÄR bara så.

Medan jag stod på dessa svindlande höjder..
Ja jag blev faktiskt lite avtrubbad efter någon dag eller så och då kunde jag till och med stå på den stora stegen.
Jag tänker inte ens försöka räkna ut hur högt upp det var för jag distraherade mig med att titta på trädgårdslandet.
Jag kunde inte titta ner någon annanstans för då blev det jobbigt. Men i trädgårdslandet kunde jag titta.
Insåg att jag nog borde fylla igen i det ena hörnet.
Vända upp lite mer..
Göra en bättre kulle till lilla rabarbern..
Kanske flytta på lite saker..
Krafsa runt lite och.. mjaa.. det finns att göra.
Blev till och med så entusiastisk så jag började vända lite medan Gubben skruvade tak.
Men det var tjäle och fruset ett spadtag ner så det får vänta lite till.

Under tiden pysslar jag med plantorna och planerar i växthuset.
Målar lite och trör mig i största allmänhet och bara VÄNTAR på
stabil Sommar.. lagomt medVärme...
Och en kropp som fungerar hyfsat.

Det är väl ändå inte att begära för mycket..!?
Nej.. det tycker inte jag heller :D