onsdag 3 maj 2017

Lilla jag och höjder

NU har vi börjat på projekt Kök jag och älsklingen.

Eftersom vi renoverar och grejar efter budget och tid har vi gott om tillfällen att grunna, fundera och förbättra våra funderingar.
Men nu har vi börjat i alla fall.

Känner mig väldigt pigg och arbetsför när jag skrotar runt i Arbetsbyxor.
Har en Egen skruvdragare och har blivit proffs på att se när det ska hållas i någonstans, hämtas något eller när det är dags att se sådär vansinnigt händig ut.

Ja ja.. jag skruvar lite med...
Men det är Mannen som står för kunskap och annat klokt.

Vi fick upp trallen som ska bli golv och allt var gott..
Sen reste vi stolpar.. eller vad det heter.. det som ska hålla i fönster, väggar och annat... och det gick också bra.
Plast på takbjälkarna gick bra... en och annan svordom behövdes eftersom det blåste och inte var så behändigt.
Men till slut var även plåten där.

DET hade inte jag så mycket med att göra..
Jag föredrar att inte vara såå högt uppe. Det räckte VÄLDIGT bra när jag skulle hjälpa till och hålla takbjälkarna.

Om jag nu ska beräkna Hur högt det var...
Mjaa.. golvet är väl uuungefär 150 cm upp från backen..
Sen stod jag på en liten stege som var ungefär en meter till.
Sen ska vi då lägga till Min längd på 150 cm.. till ögonen..
Jamen det är väl bara att lägga ihop gott folk..
Det är FYRA meter upp till ögonhöjd.
Vid dessa Svindlande höjder skriker mitt förstånd åt mig att STÅ VÄLDIGT STILLA och besinna mig.
För det kommer göra ONT om jag trillar ner med min pickliga kropp.
Och jag har vissa betänkligheter med att lägga till smärta till det jag redan har om man säger så.
Jag kan pipa FÖRSKRÄCKLIGT mycket över skärsår i fingrarna, onödiga skavsår, osv.

Undantaget är om jag håller på med något.
Då drar jag en väl vald ramsa och sen är det bra.

Eller om det är Väldigt Speciella Omständigheter..
Som när vi nyss hade träffats jag och Älsklingen.. DÅ kravlade jag mig minsann upp på en byggställning.
Men DET var ju speciella omständigheter.. jag var ju KÄÄÄR som en tok <3 och inte riktigt vid mina sinnen.

NEJ jag kan inte förklara skillnaden. Det ÄR bara så.

Medan jag stod på dessa svindlande höjder..
Ja jag blev faktiskt lite avtrubbad efter någon dag eller så och då kunde jag till och med stå på den stora stegen.
Jag tänker inte ens försöka räkna ut hur högt upp det var för jag distraherade mig med att titta på trädgårdslandet.
Jag kunde inte titta ner någon annanstans för då blev det jobbigt. Men i trädgårdslandet kunde jag titta.
Insåg att jag nog borde fylla igen i det ena hörnet.
Vända upp lite mer..
Göra en bättre kulle till lilla rabarbern..
Kanske flytta på lite saker..
Krafsa runt lite och.. mjaa.. det finns att göra.
Blev till och med så entusiastisk så jag började vända lite medan Gubben skruvade tak.
Men det var tjäle och fruset ett spadtag ner så det får vänta lite till.

Under tiden pysslar jag med plantorna och planerar i växthuset.
Målar lite och trör mig i största allmänhet och bara VÄNTAR på
stabil Sommar.. lagomt medVärme...
Och en kropp som fungerar hyfsat.

Det är väl ändå inte att begära för mycket..!?
Nej.. det tycker inte jag heller :D

onsdag 5 april 2017

En Kopp SPRIT!!!

Har ju börjat träna och försöker ändra lite på vad jag äter.
För att kroppen ska funka.
Gudarna ska veta att det inte alltid är lätt för en Bullälskande kolhydratsperson.
JAA... det är sant.
ALLT jag tycker är Gott är nu inte så tillåtet.
BULLAR... Grekiskt fluffigt bröd... Aaaaallt....

Dagens träningsrunda

Börjar entusiastiskt uppladdningen med att kolla musik, packa väskan m m.
En BRA dag tänker jag till och med att jag kanske skulle GÅ ner på byn.
Som uppvärmning.
(7 kilometer och uppför på hemvägen.... har INTE kommit riktigt dit än och det är DYRT att ringa räddningstjänsten om jag skulle inse att jag tagit i en aaaaning för mycket)

Somliga dar går det bättre än somliga dar.
Jag försöker efter förmåga köra samma träningsrunda.
Med samma vikter, lika länge osv.

IDAG.... var inte en Jättebra dag men jag tänkte väl att om jag SKYNDAR mig ner och tränar kanske jag hinner innan kroppen hinner reagera på vad jag tänker göra.
SÅ jag makade mig iväg i morse och tänkte.. jag tar det LUGNT.. det får ta den tid det tar och jag gör väl så mycket som känns bra.

Men.. någonstans på väg mellan bilen och stegmaskinen försvann den tanken.
Jag menar.. med rätt motivation och morot BORDE det gå.
POSITIVT TÄNKANDE!!!!
YOLO.. och allt det där.

Satte igång min träningslista med Extremt hurtig träningsmusik och satte igång.
Halvvägs lovade jag mig själv att om jag bara stod kvar på detta tortyrinstrument som jag för närvarande hade min värkande lekamen på... skulle jag UNNA mig en lyxig RÄKMACKA med Fluffigt bröd och jag skulle DESSUTOM peta bort salladen och hälla på mer majonnäs.

Innan jag var klar med viktmaskinerna var vi uppe i VIN.... en GOD middag med älsklingen och VIN.

Innan stretching och töjning av Oböjliga kroppsdelar var klar hade jag lovat mig själv en Limpa Cig och en STOR kopp SPRIT!!!
OM jag bara gjorde klart träningsprogrammet.

Jag blev klar...
Och jag tog mig hem....
Nu är jag inne på min andra Falcon 0,5 och känner mig ganska nöjd ändå.

Avancerad vila nu innan det är dags att börja med middag.



onsdag 22 mars 2017

Nääää!! Nu gör vi som JAG vill!!!!

Min Trilska Kropp och Jag.

Efter ett par dagar då Kroppen (lite ömt) och huvudet (en slatt migrän) fått bestämma kände jag att NU var det dax att ta tag i saker och ting.
Jamen... ÄR det jag som bestämmer eller...?
Nåja..vi behöver kanske inte gå in på alla detaljer men jag bestämde igår att Nu var det faktiskt MIN TUR.
(OBS.. kroppen höll med)

Imorse lämnade kroppen in ett ÖVERRASKANDE veto och sa..
-mjaaaa.....näää...... vi vill mycket hellre ligga kvar i sängen och snuuuusa på kuddarna.

Jag brydde mig inte ens om att ta upp det till någon förhandling.....

Schasade upp kroppen och fjollade runt lite med den, medicinerade, frukosterade, kaffeterade......
Började sen närma mig Ämnet för dagen - trääääning...
Ingen respons....Inget intresse...
Däremot ett motförslag... -jag klev upp så nu kan vi lägga oss i soffan.

Skulle inte tro det!!
Så då får man ta till StorSläggan!

Laddade ner Livplankan till Spotify.
ÄCKLIGT KLÄMKÄCK Musik.. med lite swung i.. Sjung-med-vänligt.. med texter som får mig att LEEEE!!!!
Ja.. ni vet!!
Som.. Magnus Uggla
Rolandz
AC/DC
Sweet Babe May
Sven-Ingvars
Markoolio
Och så min senaste favorit.... Billy Opel

Min Motvilliga kropp fick ge sig och sakta men säkert fick jag igång den till Blivande Klassiker som
- Bandit
och
- Grip mig..

Tog mig hem i någorlunda anständigt skick.
Har pillat i mig nyttigheter och varvat ner.
Men AaAAaaaaaJJjjjjjj!!!!!! vad det ska protestera bara för att...
FRYSER som en TOK, Mår lite lätt illa, är ganska mör lite överallt...
Men det är inte DET som är värst... allt det är ganska NORMALA saker när jag inte gör som kroppen vill.
Nää.. det som är värst och som gör att jag NÄSTAN tycker synd om mig själv..
Det är SKAVSÅREN....
Jag investerade i ett par smidiga inneträningsskor och det är baske mig OMÖJLIGT att gå in dem.
FÖRB.... SKITSKOR!!!!!!
Jag har skavsår FAST jag Compeeedade!!!
Då blir jag lite SUR!!! Fast inte så länge.. oturligt nog har en av låtarna fastnat i huvudet på mig..
så jag går omkring och nynnar och småsjunger

-Griiiip mig Konstapel Josefin jag vill bli omhändertagen, ta mig med i bil´n ......

Hittade inte just DEN på Youtube. Bjuder på en annan klassiker istället :D






torsdag 16 mars 2017

NU NI!!! Håll i er bara....

Är fortfarande oanständigt lycklig härute i det gröna.... vita... ja ja... på lannan ni vet.
Har aldrig känt mig så luuuugn... så harmonisk.... så.... i fas med universum.

Det kanske har märkts på mina blogginlägg.
Inte för att Lilla Jag på något sätt är eller har varit... bitter... men ibland kanske ett litet stråk av irritation och frustration har skymtats.
Jag är ju trots allt, egentligen, en Viol...
Lugn...pedagogisk... tålmodig.. och så...

Nu när jag har klargjort det här så kan jag fortsätta.

Maken Min började träna för ett tag sen.
Och som en följd av det fick även jag tummen ur på allvar.
Nu är det inte bara Gå ut och gå utan vi gick ett steg längre så jag löste ett träningskort nere på byns gym.

Och det har gått BRA...
Jag har (FAKTISKT) tränat LUGNT och förståndigt och inte ens töjt LIIITE på någon gräns.
Inte likt mig alls... ja VET. Men jag tänkte att det kanske skulle vara dax att prova den där långsamma, förståndiga-TRÅÅKIGA-metoden.

Målet var en timmes förståndig träning uuuungefär 4-5 ggr i veckan så att kanske en och annan användbar muskel skulle börja komma till liv.
Lite Frankensteinmetoden- aaaahhh.......... de leeeever....

Nu är jag en sån person så att när jag väl har bestämt mig och börjat komma igång..
Då blir jag en ANING J-LA IRRITEEEEERAD när NÅGOT kommer emellan så att jag inte KAN göra som jag har BESTÄMT mig för.

IGÅR tränade jag igen.
Hade ett par dagar förra veckan som kroppen strejkade.
(vilket jag TÅLMODIGT accepterade)
Men NU var jag igång igen....tog det lugnt men..
Vädret växlar som attan.. kroppen blir väldigt labil och oförutsägbar.
Klarade nätt och jämt att köra Bonussonen till bussen.
Däckade mer eller mindre när jag kom hem och det blev INGET vettigt gjort den dan.
Älsklingen lyckades knåda upp nacken så att lite blodcirkulation kom igång.
Så jag fick åtminstone sova i natt.
Vaknar upp i morse och har Betongkeps de lux.
Har gjort ALLT jag överhuvudtaget kan komma på för att få blodcirkulation genom nacken upp till huvudet så att det kanske släpper lite.

MEN NEEEEEEJ!!!!!
IIIIINTE... det bara trilskas.
Jag blir så.. så... ARG, irriterad, BESVIKEN..
Jooo... jag VET att det beror på SKITVÄDRET, snön, blåsten.
MEN det hjälper inte just nu.
Mitt lugna Violjag har banne mig snöat in, fastnat i snöslasket, ÄR INTE HÄR!!!!
Just nu har alteregot ARGA-Orangutang-mamman tagit över.
Var så irriterad så jag började springa i trappen.
UPP och NER för att få igång blodcirkulationen lite illvasst.

Hjälpte inte.. irriterade nåt som inte skulle irriteras idag.
Gjorde saker värre så nu har jag en migränvarning à la Kologigantformat.

DET GÖR MIG INTE MINDRE AAAAARG, eller frustrerad.
Går omkring inomhus med solglasögon eftersom jag är en liten aning ljuskänslig just nu.
OCH JAG TÄNKER INTE GÅ OCH LÄGGA MIG I ETT MÖRKT RUM.
Så irriterad som jag är nu kommer branddetektorn gå igång.

Nu när jag har gnällt av mig lite frustration ska jag koka mig en balja te och fortsätta sura ett tag till.

Fast jag hasar runt som Qvasimodo och känner mig bedrövlig ser jag åtminstone Ultrachic ut i mina blingiga solglasögon




tisdag 7 februari 2017

Soooolen skinen, snön gnistrar *KOM UT!!!.. *

KOM UT!!!
Gnistrade snön....

Solen skiner genom molntapparna och det är NÄSTAN inge kallt alls...
Tääänk va fina bilder det kommer bli...
Ja.. vad ska man säga.. jag klädde på mig och gick en sväng.
Men jag lämnade kameran hemma.
Det ven och pep lite betänkligt medan jag stod på altanen så.. Njääää... det blir nog lite kallt om fingrarna och så..
Tog på en tätare mössa, bara för säkerhets skull.
Halvvägs nerför backen var jag tacksam för att jag ändå är en smula misstänksam i min natur.
Det drog lite kallt..(-10 och blåste SKITKALLT)

Men.. jag har ju ändå inte gått på ett par dagar så ... Nääe.. nu GÅR jag..
Pluttade igång Musiken och passande nog kom "Stiff upper lip" igång.

Efter 10 min insåg jag att varken Stiff upper lip eller Sunshine hjälpte..
Stannade och drog upp, igen och för...

Lämnade bara så pass mycket så välbehövligt syre och ledsyn var tillgängligt.


Trots att min överutvecklade fantasi sa mig att blåsten och kylan hade gett mig lösögonfransar De Lux fortsatte jag Oförtruten på min väg..
Försökte gå FORTARE för att få upp lite värme..
Men.. utan syre... blir det banne mig inte varmt heller.
Så det var bara att slå av på takten och gå efter flåset.

Framme vid vändpunkten, mjölkbryggan + lite till...

Tittade längs vägen....
Ska jag... (tänkte den köldavdomnade hjärnan)
NEEEEEJ!!!!! (sa förståndet DESPERAT....)
Men jag är ju ändå HÄR nu... det ser ju inte sååå långt ut... och sen bara runt och upp...
NEJ!!! Nu hör du vad jag säger... VÄND!!!!! GÅ HEM!!!!
Det där tar vi en ANNAN dag när Avd Flåset inte hotar med ledläggning pga syrebrist.
OKEY då...
För den här gången då...






Kunde inte låta bli att gå en extra bit Bara-för-att det var så vackert lite längre bort :D

Nu blir det Varmt te och lite vila


onsdag 18 januari 2017

MEN ¤#** >:( §£ ... och FIIIIS OXÅ!!!!!

Jag blir så irriterad!!!

Jag har ju BESTÄMT MIG!
Jag SKA smiska igång NÅGON liten muskel i den här kroppen!
INNAN sommaren tänkte jag.
Mer muskler...= Lättare gräva-runt-på-gården.

Så.. jag har börjat gå.. ett par kilometer NÄSTAN varje dag.
Och det tar EMOT.. ja.. inte själva gåendet. Det är de förpipplade fotlederna..
Det är som om jag har grus instoppat emellan fotknölarna.
Som taggiga kuddar mellan foten och fotleden.
Men.. nu har jag bestämt mig att Projekt Muskel är ett faktum.. det är en GREJ.
Så nu är det allvar.
Jag går i alla fall.

Hittills har jag gått fram och tillbaka.
Men.. eftersom jag koncentrerar mig så på att gå så kan det vara svårt att komma på när man ska vända. (jag har en liiiiten, liten tendens att ta i mer än vad som är förståndigt... IBLAND)
För att jag inte ska komma bort mig har jag "markerat" sträckan...
*Gården - Sista mjölkbryggan i byn*

Nå... i alla fall ploppade det in i mitt huvud härom kvällen...
-Hmmm.... kanske skulle jag gå i en slinga...
Det kan ju vara mer skoj.. runt liksom..
Och det är ju då bara att gå.. inga problem där...
Slingan jag tänkte mig var då..
*Ner till Stora asfaltsvägen.. runt till nästa infart och upp och tillbaka*
Kan ju inte vara mer än... Pff.... kanske NÅGON kilometer längre....

Jag tycker inte man behöver grunna så länge på såna här Fantastiska insikter..
väl..

Igår.. så fort kroppen tillät gav jag mig iväg...
Fylld av beslutsamhet och Alvedon...
Och det gick jättebra.. hela den långa nerförsbacken tänkte jag..
-Det här var ju Iiiingenting... det här skulle jag till och med kunna göra varje dag.... Minst en gång om dagen.. kanske till och med TVÅ gånger om dagen..
Skulle tro det blir en och annan muskel av det...!!!

Halvvägs mellan infarterna sa det lilla Stegprogrammet att jag redan gått 2.5 kilometer...
(det jag satt upp som förstamål)
När det inte gör ont att gå 2,5... utöka... det var den URSPRUNGLIGA planen..
Men varför vänta.. ingen kommer ihåg en fegis...har jag läst någonstans.

När jag kom fram till den andra infarten...
SVOR jag inombords...
-VARFÖR låter jag mitt Lokalsinneshandikappade, TOTALT avståndsbedömningsförhindrade.. Jag ta de här besluten?
-Varför inte låta mitt Realistiska, förståndiga jag säga nåt?

Eller ÄNNU bättre.. varför inte vara LITE lyhörd när kloka Maken sa:
-Hmmmm......
När jag la fram min BRILJANTA idé.

Näääääeeej då....
IIIIINTE....
Jag SVOR en hel del, tyst för mig själv..
Och drabbades av en UPPENBARELSE..
Det är klart att ingen kommer ihåg en fegis... DET ÄR FÖR ATT DE KOMMER MED SÅ DUUUUUUMMMA IDEÉR!!!!
Nu hade jag ju bara HELA den långa backen upp, genom hela byn OCH den lilla backen upp till gården kvar....

Funderade ALLVARLIGT på att försöka LIFTA...
BE snäll att någon bara BOGSERADE mig hem..
De hade inte ens behövt stanna eller ta in min Flåsande spillra till hurtbulle i bilen..
Hade de bara bromsat in lite kunde jag ha kastat mig ner och tagit  i dragkroken..
Så kunde jag ha släppt sen och rullat ner i närmast lämpliga dike...

Men jag insåg att både Sopbilen och Postbilen hade passerat.....

En fjärdedel av Backen var avverkad när Vrångbiten satte in...
När jag var framme vid Vår backe.. var jag så adrenalinstinn så jag marcherade hela backen upp BARA-FÖR-ATT!!!

IDAG...
Tycker jag fortfarande att själva "slingan" idén är BRA...
Den behöver kanske bara införas i etapper..
Så... just idag blir det nog inga 4,8 kilometer...

Känns som jag sovit i torktumlare inatt..
Har inte riktigt kommit igång än..
Går som en RIKTIGT hjulbent cowboy... en liten aning öm...

Men om en STUND.. blir det en tur ut..
Tar nog den kortare turen.. ska försöka att inte gå i brant backe..
MEN UT SKA JAG.. om en stund..

Vrång?
Näääe.. inte jag....

jag måste jag bara sitta med fötterna högt en liten stund till.
Sticka lite på en socka och mysa lite med katten.




tisdag 3 januari 2017

Åren som gått.....

NYTT ÅR.

Kanske skulle jag reflektera över de år som gått.

Första halvan av 2014
Bodde vi i lägenhet, jag och lilla dottern.
Inget fel med det. Jag trivdes med lilla gräsmattan och kolonilotten.
OM något gick sönder var det bara att ringa. Inga problem.
BEHÄNDIGT om man är en aning picklig.
Så kom Sommaren...
Hela livet vändes upp och ner.. Jag träffade Mannen i mitt liv.
Det sa inte bara Klick..
Mer... "Kabooooooooom" !!!!
Innan året var slut var vi förlovade <3

Sommaren 2015
Bar det av. Vi flyttade till hus.
Frisk luft, sparsamt med asfalt, SKOGEN, i princip, runt knuten.
När vi väl landat... och knöddat in, stökat runt och sorterat om några gånger...
lägrade sig lugnet.
Tillfälligt....
I november samlade vi nära och kära och så blev vi Man och Hustru.
Va säger man..
Hur beskriver man Lycka??
Vi har blivit en ny familj..
Både jag och Maken blev med Bonusbarn.



2016 då?
Jaa... det hände väl inte så mycket.. om man ska jämföra.
Inget världsomvälvande.. vi bara landade i allt.
Vi blev med växthus..
Jag blev en liten aning... bara yttepyttelite... FRÖNÖRD..
Terroriserade familjen och alla inom hörhåll med växtrelaterade samtal..
Som:
-NU har gurkan börjat blomma igen :D
Paprikorna har knutit sig!! Auberginen är stickig :(
JAG tänkte rensa lite ogräs... haaaar någon lust att göra mig sällskap??
Iiiiiingen respons.. bara maken lyssnade, hjälpte till och gjorde det tunga lyften.

Nu har jag gjort klart för lilla dottern att hon inte nödvändigtvis behöver RENSA ogräs..
kanske bara sitta bredvid på en filt, med ritblock eller nåt och bara småprata lite medan jag rensar.
För.. allvarligt.. jag skulle säkert plocka ett litet ogräs där hon redan rensat...
Jag rensar ju om där jag själv rensat...

Men.. när allt började mogna och man kunde gå ut och hämta grönsakerna på gården...
Det uppskattades av alla i familjen. :D

Ofattbart lyxigt :D

Så stoppade vi om växthuset och allt skulle då gå i vintervila.
För NU skulle vi åka SKOTER och myyyysa och .......

Mjooo ... nog har vi åkt... lite.. men..
Inte är det MASSOR med snö inte.
Just idag är det minus 10 och det blåser ganska bra.
Inte någon stor lust att vara ute.

Och jag blir så IRRITERAD!!!!

Vi var ju och firade jul med Goa mammorna hos Svågern M och fam.
Började prata träning och Röra på sig med Svägerskan M..
OCH JAG BLEV SÅ INSPIRERAD!
Taggad som attan!
NU så.. skulle jag Minsann..
Och jag har börjat.. men.. kroppen vill inte riktigt vara med på noterna.
Blev ingen tur ut igår.. körde ett rörelsepass inne, bara för ATT.
Men..Idag SKA jag ut.
En liten sväng i alla fall.. Det får bli i skoteroverall, påpälsad som en knubbsäl..

I slutet av året tog vi farväl.
En underbar Ängel finns inte kvar hos oss längre.
Får en att tänka till....
Bli lite mer ödmjuk för det man har..

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3


Ser fram mot ljusare dagar.
Soligare vårvinterdagar.
MER SNÖ!! eller..... mJA... JOOO... Det kan väl snöa hela januari.. så kan det vara soligt och laagom kallt i februari... halva mars...
Sen kan det få börja tina lite fint och i mitten på april.. DÅ kan det få vara snöfritt..
EEEEEeeeee inte det den BÄSTA planen..?!

Det tycker jag i alla fall.

Önskar alla lycka och ett underbart år..
det första av många.

Själv önskar jag "bara" att få fortsätta vara med min Familj :D <3