Vrång kvinna kan själv

Har mitt liv känts såhär..... Med näsan nätt och jämnt ovanför vattenytan... i bästa fall.. Alla vändor med mediciner som inte fungerat...biverkningar som slagit ut hela mig.. Alla bakslag..... Allt som helt enkelt inte gått min väg.. Hur mycket jag än har kämpat och försökt har jag ändå åkt på en snyting och till slut orkar man inte ens resa sig. Varför kliva upp? Ska de nu sparka på mig kan jag lika gärna ligga kvar... Med lite tur kan jag BITA dem i tårna... Till och från har jag tänkt: Orkar jag kliva upp igen? Hur länge till innan jag inte ens orkar TÄNKA på att resa mig och istället bestämmer mig för att apatiskt ligga kvar. -Hur mycket orkar jag med innan hjärnan smälter och jag bara..blir KNÄPP!?? Skulle kanske misstänka att jag dragit på mig en och annan smältskada om jag inte redan ansåg att jag av födsel och ohejdat  vana.. ja rent i nedstigande led sen generationer... redan var en aning.... excentrisk?!... speciell... konstnärssjäl... ja.. ni vet... s

Rapport från Träsket..... Läget .... jaa.. vad ska jag säga.. Det är inte mycket jag kan göra åt det... JUST NU. Allt står still.. semester heter det visst. Jag får väl försöka leva efter en vis liten Mosters devis... - Man har inte roligare än man gör sig. Provar väl det ett tag. Far på däääns, svänger mina lurviga och frotterar mig med dansanta gentlemen. Fattas lite skinn på en och annan tå idag men.. det var det värt. I alla fall är det..... VAAARMT!!!!! MEN jag fryyyser inte :D. Så det gör inget. Jag utnyttjar tiden som tillfälligt barnledig med att flänga runt Ööööverallt. Nu har jag inte vanlig AC eller taklucka i min lilla Conrad så det blir till att vara kreativ och köra en habrovink à la Vintage. Jag cabbar ner rutorna och kör AC-Vintage-style. Medan jag sitter där och dammet yr runt öronen känner jag.. Va PRAKTISKT det är.. jag sitter ju egentligen i en körbar BASTU. 2-i-1 liksom.. BIL och BASTU. Basta medan du kör... till musik. Vrider upp musiken på Sp

Idag kan jag nog flytta ett mindre berg. Whiiihoo... jag har sovit!!! SEX TIMMAR OAVBRUTET!!!! I ETT STRECK :D Sen vet jag inte riktigt HUR jag sov.. Förmodligen som en hög plockepinn... känns så i alla fall. Men det gör inget. Jag kopplar upp mig lite så det värsta släpper. Jag har bokat tid hos lilla sjukgymnasten så jag får hjälp att dra ut nacken... ser ni.. duktig jag.. EGENTLIGEN ska jag dammsuga.. Inte sitta här och tramsa på. Dammsuga och sen UT I SOLEN.. för det ser underbart lockande ut. När det nu för en gångs skull är så pass mycket sol så till och med jag skulle kunna hinna bli brun utan att bränna sönder mig.. kan jag inte sola som jag vill. Jag har solat och varit ute det jag kan. Tittade mig i spegeln igår och "BAM" fick jag en flasch till barndomen. Till när favoritdockan gick sönder.. och vi lyckades ta kroppen från en annan docka och laga den. Vilket resulterade i att ansiktet, armar och ben hade en färg medan själva kroppen hade en annan. S

Varit på laser idag. Är nog en bit på bättringsvägen nu.. Sviterna efter mitt ambulansäventyr bleknar och reumatismens "fröjder" börjar ta över. Öm och trött i kroppen.. Sömn är hårdvaluta nu. Sover stundvis... Oroligt.. Har inte ork att göra som jag brukar.. Dygna och sen sova i ren utmattning. Men idag!  Nu skulle jag nog få sova lite. Optimistiskt larvade jag mig i säng tidigt. Grundade med redigt stor kopp te och ordentligt stor Dagobert-macka. Fluffade till kuddarna, arrangerade täcket, snodde upp håret i knut. Här skulle AVANCERAT hårdsovas! Vi pratar Sov-som-en-stock-och-vakna-med-dreggel-på-kudden-sova. Vi pratar Gå-i-ide-sömn....ja...dvala,heter det ja. Ja ni ser ju...hjärnan domnar när man inte får sova. Det är nu tre timmar senare... Drygt... Kryyyyyper i kroppen... Vänt på kuddarna,  snurrat,  bytt, flyttat runt. Hasat runt,  druckit vatten... MEDITERAT OCH AAAANDATS... Tööömt huvudet på tankar och frustration.. TRÖTT!!!! In i märgen trött.

Hade NÄSTAN börjat packa.... Hade i alla fall i huvudet börjat plocka ihop, tvätta och lägga i högar det som skulle med i semesterpackningen. Måndag den 30:e var det magiska datumet när vi skulle lätta och åka på den efterlängtade biltrippen på 2 härliga veckor. Planerat var att fnittra med Mostrar, kusiner och idel ädel släkt.. Kramas och slänga käft med lillebror med fam... Pussa lite panna och snusa på den saknade äldsta dottern som flyttat aaalldeles för långt bort och haft fräckheten att bli vuxen.... Nu blev det inte så.... Eftersom NÅGONSTANS stod det i mitt öde att jag istället skulle göra en del premiärer och bli en hel massa erfarenheter rikare. Veckan innan stod det visst i mitt öde att jag skulle testa larmnummer 112. (jag pratade med fantastisk personal, minns inte sååå mycket av det men de var snabba...) Åkte ambulans...fort... (De är inte rymliga direkt på insidan.. de har ingen spatiös och luftig arbetsplats inte) Jag är full av beundran för ambulansperso