Vrång kvinna kan själv

Min Trilska Kropp och Jag. Efter ett par dagar då Kroppen (lite ömt) och huvudet (en slatt migrän) fått bestämma kände jag att NU var det dax att ta tag i saker och ting. Jamen... ÄR det jag som bestämmer eller...? Nåja..vi behöver kanske inte gå in på alla detaljer men jag bestämde igår att Nu var det faktiskt MIN TUR. (OBS.. kroppen höll med) Imorse lämnade kroppen in ett ÖVERRASKANDE veto och sa.. -mjaaaa.....näää...... vi vill mycket hellre ligga kvar i sängen och snuuuusa på kuddarna. Jag brydde mig inte ens om att ta upp det till någon förhandling..... Schasade upp kroppen och fjollade runt lite med den, medicinerade, frukosterade, kaffeterade...... Började sen närma mig Ämnet för dagen - trääääning... Ingen respons....Inget intresse... Däremot ett motförslag... -jag klev upp så nu kan vi lägga oss i soffan. Skulle inte tro det!! Så då får man ta till StorSläggan! Laddade ner Livplankan till Spotify. ÄCKLIGT KLÄMKÄCK Musik.. med lite swun

Är fortfarande oanständigt lycklig härute i det gröna.... vita... ja ja... på lannan ni vet. Har aldrig känt mig så luuuugn... så harmonisk.... så.... i fas med universum. Det kanske har märkts på mina blogginlägg. Inte för att Lilla Jag på något sätt är eller har varit... bitter... men ibland kanske ett litet stråk av irritation och frustration har skymtats. Jag är ju trots allt, egentligen, en Viol... Lugn...pedagogisk... tålmodig.. och så... Nu när jag har klargjort det här så kan jag fortsätta. Maken Min började träna för ett tag sen. Och som en följd av det fick även jag tummen ur på allvar. Nu är det inte bara Gå ut och gå utan vi gick ett steg längre så jag löste ett träningskort nere på byns gym. Och det har gått BRA... Jag har (FAKTISKT) tränat LUGNT och förståndigt och inte ens töjt LIIITE på någon gräns. Inte likt mig alls... ja VET. Men jag tänkte att det kanske skulle vara dax att prova den där långsamma, förståndiga-TRÅÅKIGA-metoden. Målet var en timmes