Vrång kvinna kan själv

FÖR MYCKET. Just nu... Massor av tankar, känslor, funderingar. Så mycket jag skulle vilja skriva av mig. Men.. hmm... mjaa... ÄHH.. jag provar väl lite. Har en jobbig fredag framför mig.. ska säga ett sista hejdå till min lilla momma. Jobbigt men ändå... skönt.. hon behöver inte ha ont eller ha det jobbigt på annat sätt. Hon har äntligen fått vila. Kluven känsla....... Ser fram emot advent......<3 Ser fram emot jul... mys, spendera tid med barnen och familjen.  Den har ju expanderat lite :D Ser fram emot julfesten på jobbet i början på december... Roligt men ändå vemodigt..  Är ju ett avslut även där. Gruvar mig GRUVLIGT för att börja om.. Med ny doktor, ny utredning.. tjorv och stök.  Men.. skönt ändå.. jag behöver inte ha dåligt samvete när kroppen inte håller och jag inte tar mig iväg på jobbet. jag VET ju att mina arbetskompisar inte känner så men... ändå.. känns lite som att jag lämnar dem i sticket när jag inte tar mig iväg. Inte för att jobbet står och

Kan inte riktigt sitta stilla idag. Efter frukosten vandrade jag omkring som en osalig ande mellan lägenhetsväggarna. Ingen tvätt... det gjorde jag igår...Byta i sängarna så det BLIR tvätt??!.. hmm.. kanske ikväll. Stryka.. Nääää... TRÅÅÅÅKIGT... det kan jag göra sen.. STÄDA!!!??? OooOooOoohhhh.... näe.... Börja riva runt i pysselrummet och fixa lite ordning där?.. mjaa... skulle kunna men.. Mnä.. jag är inte riktigt SÅ pigg idag. Så.. vad gör man då? JO!!! Man.... Startar ett avancerat Stöka-till-köket-projekt! Nä... allvarligt är det något som behövts göra ett längre tag. Måste laga upp och ta reda på en del. SÅ.. just nu har jag en lammstek i ugnen. Kikärter i vatten. Fisk på tining. Matbrödsdeg på gång. Blev en liten paus just nu eftersom vätske (kaffe) nivån höll på att sjunka till alarmerande låg nivå. Så det blir vätske och bloggpaus nu. Sen räknar jag med att lammet är klart lagom tills brödet är utbakat. Ska vara klar till eftermiddagen då jag smiter iväg

För den här gången.. Har varit på benen och i staden hela dan. Hjärnan var i överkokt blomkålsstadium när jag väl ramlade in genom dörren och landade i soffan. Gjorde en del ärenden.. De roliga först och sen de mer jobbiga i BRANT fallande skala. Avslutade dagen på mammografi. Och det säger jag bara.. Det är ju en JÄTTEBRA SAK ATT GÖRA. En billig livförsäkring.. jag säger inget annat. MEN.. Gudarna ska veta att jag inte tillhör de stortuttades skara. Ja...jag kan till och med erkänna att jag till och från vid vissa tillfällen fyller bh-n med uuungefär 50% skumgummi för att åtminstone få till en liten hylla som man kan spilla i vid finare tillfällen. Det känns lite lyxigare att spilla i dekolltaget istället för i knät. Döm därför av min förvåning när jag fastklämd i mammografiapparaten sneglade ner och såg att de antagit storleken av en större barnpizza!!!! Och NEJ.... det är inte någon förstoring på den. När allt var klart kände jag ett överväldigande behov av att SKO

Nej för mig kom inte vintern,snön och kylan som någon överraskning. Men Conrad........ Conrad var inte lika redo. Nu är han ju från Sundsvall så man får ju kanske ha liiite överseende men...... Nääääee!!!!! För Conrad var DEFINITIVT inte på humör idag. Den lilla raringen har gått i ide. Frusit ihop...TOTALT!!!!! Han är inte längre bara blå...han är blåfrusen!!! Låsen, dörrarna.... Allt!!! Jag lirkade, puttade, drog försiktigt men bestämt i dörren/dörrarna.... Sen VRED jag på nyckeleländet så hårt jag tordes utan att vrida AV den ( mer tur än skicklighet) fram och tillbaka... ... NäÄeeeeee!!! Irritationen var ett faktum!!!! Kastade mina mer stabilt byggda kroppsdelar i brutala tacklingar mot dörrj..ln!!! Var så ilsk ett tag så "kofot, stor skruvmejsel, hammare....SPETT" kändes som alternativa lösningar... Gick upp istället.... En rask promenad kan ju göra underverk för hälsan och humöret. Har jag hört.....