Vrång kvinna kan själv

Har varit lite på topp idag. Hade sådär hanterbart ont. Och bara i kroppen.. INGET i huvudet - KAAANOOOOON!!!!!! Gjorde en mental hjulning och avslutade med en handstående volt och landade såklart i en fiiin pose. (Ni noterade MENTALT.. eller hur?!) Började med att vara ÄCKLIGT förnuftig. Bar ner dammsugaren och klappade på den. Tänkte... jag kanske ska byta gardiner FÖRST.. men bara i köket (ett fönster) . Så jag skuttade på lätta fötter upp för trappen för att ta fram den lilla kappan. När jag så står där framför garderoben med gardinerna så kommer jag på att när jag nu ska dammsuga så vill jag ju byta till andra filtar i soffan... ( ja ja.. skit i logiken.. det är en tjejgrej.. skyll på Vi i Villa och dom ) I alla fall så får jag då för mig att jag ska ha en EXTRA mysig filt/ pläd i en av kartongerna som står UPPEPÅ garderoberna. Så jag hämtar en pall och tittar i den första...och inte i den andra... Nej... när jag sen då ska sträcka mig för att titta i den TREDJE lådan

Det går fort samtidigt som jag har en känsla av att sitta fast i sirap. Fastcementerad i omständigheter. Det måste få ta sin tid...- det är min senaste "favorit" på topplistan över meningslösa tröstslogans. Insåg idag när räkningarna trillade in att det gått en månad till. Jag betalade dem ju bara.... häromdagen???... nån vecka sen ungefär... eller så.. Dagarna och veckorna flyter lite ihop. "trampar vatten" och håller näsan över vattenytan i min lilla pool av smärta, träning, ont, träffar på Remont, nya tider, träning och regelbundna försöka att behålla lite sunt förnuft i alltihop. Det är onsdag idag... Skulle varit iväg på min veckodate på Remont igår men kroppen sa IFRÅN!!! Har inte sovit så bra och till slut blev jag lite less så jag gjorde som ungdomarna.. JAG DYGNADE! Gav helt sonika upp försöken att sooova, viiiila, slaaaappna av. Tog till humöret och tänkte: -NÄÄHÄ!!! ska det vara på DET viset så... Då kan jag OCKSÅ vara vrång! Så.. jag sto

Början på den här veckan blev en berg-och-dalbana. Har pendlat mellan hopp och lätt depression. Trodde jag hade mist "Mannen i mitt liv" Allt började på måndag. Skulle in till jobbet en sväng och ta med lilla Mamman för hon skulle köpa buljongburkar. Glenn var en aning kinkig och ville inte starta. Muttrande var jag på väg in i lägenheten igen då jag mötte en granne. Frågade snällt om kanske han kunde bistå med en skvätt ström.. och det kunde han. Plockade fram kablar och han kopplade.. Jag satte mig bakom ratten.... och hör.... -Oj då... det blev lite varmt.... Oooj... det blev lite fel... Då har mannen ifråga kopplat kablarna FEL!!!!!! Mina nya startkablar såg lätt grillade ut och en frän lukt av smält plast lägrade sig olycksbådande... Och Glenn blev inte glad... han var sig inte lik... eller rättare sagt... han var mer som ett lik... Inte mycket fungerade.... mest bara larmet som lös hela tiden.... Farbrorn pekade på batteriet och sa nåt om att det inte