MEN ¤#** >:( §£ ... och FIIIIS OXÅ!!!!!
Jag blir så irriterad!!! Jag har ju BESTÄMT MIG! Jag SKA smiska igång NÅGON liten muskel i den här kroppen! INNAN sommaren tänkte jag. Mer muskler...= Lättare gräva-runt-på-gården. Så.. jag har börjat gå.. ett par kilometer NÄSTAN varje dag. Och det tar EMOT.. ja.. inte själva gåendet. Det är de förpipplade fotlederna.. Det är som om jag har grus instoppat emellan fotknölarna. Som taggiga kuddar mellan foten och fotleden. Men.. nu har jag bestämt mig att Projekt Muskel är ett faktum.. det är en GREJ. Så nu är det allvar. Jag går i alla fall. Hittills har jag gått fram och tillbaka. Men.. eftersom jag koncentrerar mig så på att gå så kan det vara svårt att komma på när man ska vända. (jag har en liiiiten, liten tendens att ta i mer än vad som är förståndigt... IBLAND) För att jag inte ska komma bort mig har jag "markerat" sträckan... *Gården - Sista mjölkbryggan i byn* Nå... i alla fall ploppade det in i mitt huvud härom kvällen... -Hmmm.... kanske skulle