Inlägg

Visar inlägg från december, 2014

Det obligatoriska...

Bild
Bokslutet. Ett år. Ett HELT år har gått sen jag sist funderade på ett årsbokslut. Då var livet Tungt....det hade varit uppförsbacke lite för länge. Var trött både till kropp och själ. Bläddrade frenetiskt fram och tillbaka bland mina inlägg för någon inspiration av det ljusare slaget. Insåg att de platsade bland 50 nyanser av grått där den ljusaste nyanser gick i blyerts... B6.(det är hyfsat mörkt) Så... jag konstaterade väl mer eller mindre att så var fallet och hoppades på bättring utan alltför många bakslag. Året som gått.... Det här året började väl sisådär... Början hade fortfarande ett tydligt motlut. Hade bottenkänning med mitt lilla ambulansäventyr. Men det gjorde mig ödmjukt tacksam över att allt gick bra. Nästa gång livet känns motigt och tungt kan jag kika under min tröja. Har en "halv rondell" som minne. Efter det började det plana ut och ljusna en aning i horisonten. Om jag nu ska anamma min lätt personlighetskluvna sida kan jag väl säga så här:

På de mest oväntade ställen.... chockad ända in i min Blyga Violsjäl...

Njuter av vintern livet i största allmänhet med familjen, nära och kära. Tar vara på fina vinterdagar och solnedgångar. Var precis till grannens lagård och hämtade en kanna mjölk. Dottern ville titta på en söt liten sak som hon bestämt hävdade heter Ferdinand. ja... jag tänkte...det är väl  en kalv... Så... då står vi då där....i den halvmörka lagår'n.... Jag skulle väl inte vilja säga att jag har koskräck direkt... Men det här är inte små söta kossor....det är inte Bregottkossor... Här pratar vi JÄTTESTORA, PROFFISIONELLA YRKESSMJÖLK-KOSSOR. Arlas Sumobrottar-kossor. Som om inte DET var tillräckligt för att sätta gudsfruktan i dig.... så kan jag tala om att det är bara kossorna... VI skulle visst gå till tjurarna...inte kalvarna....TJURARNA... Den lilla dottern, som enligt min mening, är så oskyldig så hon inte ens INSER..... ja menar.... Vi står i en halvmörk lagård och tittar på ett TRAKTORLASS till tjur som hon refererar till som sööööta Ferdinand. Söte Ferdinan

Mitt-i-natten-yrsel...

Bild
Ibland vaknar jag av att det knäpper någonstans. Minsta lilla ljud gör mig klarvaken. Ibland vaknar jag inte ens av tre olika väckarklockor. En av dem är min mobil. Ibland är jag inte riktigt som jag ska när jag blir väckt. Det har hänt att jag har svamlat om både ett och annat när döttrarna försökt väcka mig.. Vi behöver inte gå in på detaljer men jag kan säga att det är så pass allvarligt så jag har belagt dem med tystnadslöfte... Kanske beror det på att jag sover som en hög plockepinn.. Man kan säga att jag vaknar växelvis, som en bil.. :D. Häng med nu... det kan låta komplicerat men går inte förklara på nåt annat sätt. Den här gången vaknade jag av att första tonerna ringde.... Första tanken: "startnyckeln vrids om": -Men NÄÄÄ... inte NU!!.. J-v..r ¤#~"@!!!det kan inte vara morgon redan!!! Andra tanken, "motorn hostar men växeln går i": -MNÄÄ... det är FEL signal... DET RINGER!!!!! alltså.. PÅ MOBILEN-RINGER-SAMTAL!!! " Och DÄR g

I kyrkan igen

Bild
Kyrkbesöken avlöser varann just nu. Men den här gången gick den i glädjens tecken. Dop för underbara lilla sockerpyret Izb. Lilla grynet stod stoiskt ut med både vattenskvättning och alla som ville prata med henne. Fick tidigare i år den stora äran att göra en tavla. Så skulle jag då åstadkomma en liten present som skulle vara från oss. Och det  var ju solklart att lilla grynet skulle ha sin första docka  från oss :) Så det blev till att sy litegrann. :) Massor av lycka önskar vi lilla Izb med familj. <3

Vart tar tiden vägen...

Bild
Tolv år sen... TOLV år sen "lilla" gumman bestämde sig för att titta ut.. Eller bestämde och bestämde.. Hon hade inte särskilt stor lust att komma ut bara sådär. Blev lite övertalning och Trötta mamman sa till slut -TA UT HENNE om det så behövs med skohorn!!! Känns inte som såå särskilt länge sen. Men inser att det också är tolv år sen äldsta dottern blev storasyster. Bara häromåret sådär. Det är ju TUR att alla under 35 växer DUBBELT så fort som en annan. För SJÄLV är jag ju inte alls särskilt.. åldersstigen, gammal, stenåldersbenägen, mossbeväxt, mindre ung... Jag blir faktiskt enligt lilla dottern bara blondare och blondare för varje år. Vitare och vitare men jag föredrar lilla gummans beskrivning. Tack och lov för underbara Kristinas hårfärgningstips :D Nåja... Jag har inget emot att bli... ja.. ni vet. Nästa år blir jag då.. ve och fasa.. TONÅRSFÖRÄLDER igen. Och fast jag då har snälla barn så har de ändå en liten tendens till att ha mitt humör. (ja..

Varför är det så...?

Bild
Varit på stan med mina små mammor.... ja :D.. jag har TVÅ :D. Vi strosade runt och handlade lite presenter till en födelsedag som snart är på gång. På vägen tillbaka gick vi förbi ett skyltfönster och DÄR hängde den... en liten klänning...lång tröja.. isch.. vintervariant.. Jag är en av de där personerna som ALDRIG hittar något jag vill ha.. som passar på mig. Det som passar på mig brukar vara hopplöst omodernt, vansinnigt dyrt eller irriterande opraktiskt. Klädshopping är med andra ord inget jag ägnar mig åt som avslappnande hobby. Det är nog för att jag har orealistiska krav på det jag vill ha på mig. Det ska vara någorlunda varmt.. åtminstone på vintern, våren, hösten och halva "sommaren". Det får inte vara stickigt eller sitta åt men ska ändå inte se ut som om jag dragit på mig ett påslakan och knytit om ett morgonrocksskärp. Vi tittade i alla fall på klänningen/tröjan.. Och NATURLIGTVIS var den precis så mjuk som den såg ut... Tillråga på eländet såg den hyf