Vrång kvinna kan själv

Det är vad det känns som. Som om någon annan plötsligt har bestämmanderätt över min kropp. Har inte riktigt velat inse eller acceptera det till fullo men det är väl så att jag har gått in i ett skov. DET ÄR SÅ ....(jag hittar faktiskt inte tillräckligt fula svordomar just nu) FRUSTRERANDE!!! För jag har ingenting att säga till om, egentligen. Jag kan bara vänta och se vart det landar. Försöka hålla leder och muskler i hyfsat brukbart skick och VÄNTA....... Och VILA...... Och ALLA som känner mig vet ju vilken vansinnigt TÅLMODIG kvinna jag är när det kommer till just det. väänta och viiila... Det är inte så att jag saknar tålamod i största allmänhet. Skulle faktiskt vara väldigt behändigt att bara kunna säga: - Nääe.. jag fick inget tålamod alls när jag blev till så...tyyyvärr.. Men så är det inte riktigt. Jag kan sitta i OÄNDLIGHET och pilla med något som jag bestämt mig för borde fungera. Jag kan sprätta nåt jag syr, trä om nåt pärlsmycke jag inte får till riiiktigt

Har nu varit hemma och vilat och tänkt på min kropp i en hel vecka...nästan. Jobbade i måndags på ren tjur.. gick bra...nästan. Fick inse att det inte ens med min vrångvilja går att tvinga kroppen till det jag vill. Så jag har vilat medan reumatismen har gjort sitt bästa för att bygga ihop kotor och leder i min lilla kropp. Igår sved inte mina ögon lika mycket. Idag sved de inte alls. Dax att visa vem som bestämmer. Så.... Jag tog mig i kragen och värmde upp. Oh... de musklerna har inte rört sig ordentligt på ett tag. Har prioriterat jobbet så jag har inte provocerat några muskler på ett tag. Men nu har allt havererat i alla fall så nu är det bara att köra. Tar den brutala vägen. Gör mer ont men gör gott fortare med. Pluttade i Zumba-skivan. Många övningar är väldigt lika de jag fått från sjukgym. Och med en leende latino som säger - Come on seniorita... let´s go Tribal.... Ja.. kanske inte ordagrant vad han säger men något liknande är det.. Sen var det ju bara töj

Kände mig ganska nere... Lite uppgiven sådär. Ibland är det lite träligt när man VILL så mycket och kroppen säger ... -mnääe... vill inte. Vändningen började med ett litet sms.. eller snarare två... Men FÖRST kom ett sms från en vän. Sen... Blev jag inspirerad till inlägget som kommer här :) Att vara Mamma. Att vara Mamma är omtumlande, lärorikt, roligt, förb.jobbigt ibland och så HEELT UNDERBART när man minst anar det. Men det tar aldrig slut. Jag har förmånen att ha några år (12) mellan mina små (nåja) telningar. Eftersom jag som ett av mina livskall har att vara en väldigt hönsig mamma var det nog tur för den äldsta att hon blev storasyster. Jag har blivit bättre. Mina barn bor fortfarande i Penthouse i mitt hjärtas hus och det är fortfarande service dygnet runt men.... numer arbetar faktiskt servicepersonalen mer normala arbetstider. Det är mer "dygnet-runt-service-men se banne mig till att det är allvarligt innan du väcker en mamma som ÄNTLIGEN lyckats somna&

Höstkatalogerna börjar dimpa ner. Ja åtminstone nån hamnar i min brevlåda. Alltid lite roligt att bläddra lite och se vad som är nytt. Lite goda tips och modeller som Askungen sa. Jag är inte slaviskt bunden till mode men tycker det är lite skoj. En utmaning att hänga med lite när man har snäv budget. För mycket kan man fixa själv :). Började med att kika lite på byxor. Ja...något annat än jeans då. Kunde ju vara lite skoj sådär. Men jag tycker det börjar bli lite jobbigt att förstå.... Jag menar.. Tights - det är väl ingen konst. Det är ett snyggare namn för utanpå-långkalsonger. Leggings - Ja det blev ju omodernt med tights och man fick komma på ett piffigare namn. Oversize - stortröja/skorta.. det är ju lugnt. Men så kom vi då till Jeggings..... Efter lite funderande insåg jag att det var leggings/tights som såg ut som jeans med gylf och knappar. Alltså kunde de inte heta jeansleggings som de gjort förr utan det blev då Jeggings. Bara en sak kvar då... VAD I HELA

Hemma idag. Ömt och eländigt innifrån och ut. Det är så irriterat så till och med SKINNET känns ömt. Det är de förb... växlingarna. Min kropp hinner inte med i alla hög och lågtrycksväxlingar. Det räcker med tio grader så börjar den knorra. Och nu har det varit lite mycket hit och dit så nu gick den i strejk. Inte mycket att göra åt... (märks det att jag försöker övertyga mig själv...??!!) Är bara att ta det lugnt och Hrmmm... viila. (jodå jag försöker ju i alla fall) Man får ju... acceptera.... sina begräns... (NÄ NU ¨'*§~~ får det vara nog!!!!) Jag har inte mer än klivit upp och fått i mig frukost...! Jag hasar runt som en miniQvasimodo och det knakar och knäpper i mig! ALLT är jobbigt och gör mer eller mindre ont... OCH JAG HAR SÅ FÖRBANNAT TRÅÅÅÅÅKIGT!!!!!!!!!!!!!! JAG VILL ÅKA PÅ JOOOOBBET!!!!! Jag VILL inte vara hemma! I alla fall inte när jag MÅSTE och inte får välja själv! Och GRINIG är jag... Och KINKIG!!!!!! Jag skulle faktiskt kunna gå så långt så jag kan

Ibland behövs det inte så mycket. Fick dill av bästa vännen M igår. - Blev barnsligt lycklig. Stoppade in det i frysen idag, hackat och klart. Jag tror det är en inbyggd ekorre i mig. Det är som den tiden på året. Man börjar plocka in och skörda. Fyller frysen inför vintern..... (skulle vara lättare om den inte redan var full med.... frysklampar som kan vara bra att ha och... annat... vete gudarna vad det är i byttorna och påsarna lääängst in..) Det är små plastlådor med okänt innehåll eftersom etiketterna trillat bort. Och jag har inte riktigt varit på humör för bingomiddag. - vill du ha den röööda lådan till middag idag? Eller föredrar du den genomskinliga som har en trasig kant i locket? -OJ då... var det soppbuljong....???? eller... kan det vara .... ?? näääe.. törs inte gissa.. Resultatet blir att de där lådorna puttas längre och längre in i frysen. Och jag vill ju inte bara kasta dem..känns inte bra. SÅ kan man ju inte göra bara... (tror det är en PTU = Post Traumat