Vrång kvinna kan själv

Jag sa en gång i min grönare ungdom..... Att Rosmönster... DET skulle JAG minsann aaaldrig komma att tycka om.. Det var bara tyyypiskt tant. Att strutta runt i högklackat efter 35... Patetiskt... (Hmrr.. joo lite naiv var jag så där före 20) Tyckte min moster var JÄTTEgammal när hon fick min lilla kusin......  (Jag var i samma ålder när jag fick min lilla skrutta) Att grannen TantRut och min lilla momma tyckte det var så "avkopplande" att påta runt i rabatterna och pilla runt med diverse blommor tyckte jag väl hörde till en viss kategori av outgrundliga mysterier. Som att grannen Rut aldrig kallades annat än TantRut som om det var vad hon hette. Ranta runt i skogen.. bli myggbiten.. och nästan komma vilse... För lite bär och svamp ???? Sitta vid en myggig pöl och vara tyst... för att lura på en slemmig, benig liten fisk..som inte JAG hade lust att äta i alla fall. AAALDRIG!!!! Men så... jaa.. jag vet inte riktigt vad som händer. Är det för att hjärnan växer

Solen skiner. Åtminstone de flesta dagarna. Det är ljust eller i alla fall inte kolsvart när man ska iväg på jobbet. Mina ögon är som de ska. Jag börjar sakta men säkert känna mig piggare. Börjar få lust och ork att greja lite. Börja sy och fixa lite mer. ÄNTLIGEN börjar den förlamande tröttheten ge med sig lite. Räknade ut hur mycket tyg det skulle gå åt till att klä om stolarna till Hanna. Drack en slatt kaffe med Carina som tittade in. Cilla och jag fixade lamm till middag. Har aldrig provat laga själv. Var en aning nervös att jag skulle förstöra den fina steken så det skulle smaka kofta. Men det gick riktigt bra :). Till det blev det stekt timjanpotatis, tsatsiki, sås och sallad. Cilla fixade rabarberpaj och glass till efterrätt. Så nu är jag nästan oförskämt mätt. Jag är nog en ljusmänniska.. Tycker det är vansinnigt jobbigt den mörkaste perioden. Det går bra innan jul för då är det så mycket som händer. Det är mysigt att tända ljus. Man bakar lite och stökar oc

Jag har ikväll gjort en lång resa. Ungefär från Småland upp till underbara Norrland. Jag ska förklara. När jag kom hem idag kände jag mig som Ida i Utvandrarna. -JAG TYYAR INTE MER!!!!!!! Kände mest för att fortsätta tycka BEDRÖVLIGT synd om mig själv och krypa ner, NÄE, krypa UNDER sängen och inte komma fram förrän det blivit vår och varmt och den här ELÄNDIGA lilla kroppen slutat DUMMA sig. MEN så blev jag bjuden på underbart god middag.... Sen skuttade jag på lätta, nåja... fötter in i duschen för en lätt tiostegsbehandling à la Aftonbladet. Skrubb, inpackning och smorsling. Men den här gången var jag smart.. :D Jag hade med mig strumpor till mina oljiga fötter. Sist jag försökte mig på det utan strumpor blev det en SNYGG vurpa då jag daskade lilltån i en dörrkarm. Och blev vackert blå på skinksteken... Men jag kommer ifrån min resa.... Jag började som sagt som Ida - JAG TYAR INTE MER!!!!! (Småland) Efter min lilla spastund klev jag ur duschen som en NY människa.... Kä

Skulle ha skrivit nåt förståndigt och klokt i lilla bloggen. Men trött, öm och på lite "Ååååhhh-ja-e-mest-sjukast-i-v äääärlden-det-e-så-synd-om-mee ehheheej-humör".  Såå sjungande... (tyst för jag sjunger förskräckligt och det kan klassas som sanitär olägenhet) på denna käcka lilla låt tänker jag faktiskt gå och lägga mig så jag riktigt kan GOTTA mig åt att tycka VANSINNIGT synd om mig själv. Gonatt I morgon är det en ny dag. Jag kan alltid försöka vara ultraförståndig då...det är visst aaaldrig för sen. Har jag hört. Nejdå jag är inte alls deppig, nere, småsur, kinkig, ur humör... men en liten anings gnutta ^*)¤#§.. DET är jag nog.

Livet går på som det alltid gör. Det kan väl kanske stämma att det är en dans på rosor. Ibland är det rosenrött... ibland är det banne mig taggar ÖVERALLT. Just nu, personligen, känns det väl som jag fått en bukett som blommat ut.... Inga blommor kvar, bara taggar. Men så händer det. Tragiska händelser som får konsekvenser och orsakar människor jag bryr mig väldigt mycket om smärta. Över mitt hyreshus lägrar sig ett moln av sorg. Man får sig en tankeställare. Här går man och gnäller över livet och vardagens små taggar. Hakar upp sig på oväsentligheter egentligen. När man borde vara lycklig över att man BARA har petitesser att reta upp sig på. För när det kommer till kritan...vad är väl de DÄR taggarna att sucka över? Förr eller senare trillar de ut och man inser att det nog är lite rosor kvar på taggbusken som kallas livet ändå Mina varmaste tankar går idag till alla som har sorg i sina hjärtan och hus.

Jag har en telefon... en mobil Och innan jag börjar vill jag bara tala om att jag inte, åtminstone inte alla dagar, är HELT tappad bakom en hiss när det kommer till tekniska saker. Jag ligger väl på en skala ungefär där jag markerat. (se skala nedan)   Data..vaaaa?? Jag har en morakniv ----mjoo. patiens är kul------- :)JAG:)--------Systemtekniker. SÅ.. när jag nu har klargjort detta vill jag även tala om att den ABSOLUT bästa mobiltelefonen, enligt min mening, var NOKIA 3310!!! Liten, rymdes i fickan. Tålde fukt. Kunde till och med i undantagsfall bli helt doppade i vatten och efter ett par dygn på ett lagom varmt element - piff - fungerade. Slagtåliga. Tappa den i golvet så det sprutade lösa delar överallt... Så länge inget gick sönder såsom skärm eller skalplastdelar. Plutta ihop och den fungerade. Man kunde köpa reservdelar såsom skal, tangenter lite överallt. Och DESSUTOM kunde man RINGA och SMSa. För det var det man hade mobilTELEFONERNA till på den tiden. Och så var de

Varför händer inte saker och ting direkt. Gick av de besvärliga dropparna i onsdags.... slog upp mina blå på torsdag morgon me d stoora förhoppningar Förväntade mig väl inte att se som en hök och kunna läsa den yckepyttelilla numreringen på en symaskinsnål, utan glasögon..... MEN... jag hacde ju inte trott att jag FORTFARANDE skulle ha samma synkapacitet som en mullvad under en strålkastare. JA Ja jaaaa jag vet att jag bara ser illa med ENA ögat. Mendet andra börjar bli en aaaning ansträngt. Jag FOKUSERAR så mycket med den ögonmuskeln, för att kompensera coh se. Som det känns nu är det ögat tränat mer än Swartzeneger i Conan. Det kommer se ut somett anapabolaöga innan det här är klart. Nåja Igår kväll var jag på förhoppningsfullt humör. Tänkte imorgon. *DÅ :). Kände för grönt och la fram min favvogröna kofta och fina stickestrumpor och tänkte.. De snygga stövlarna med snörning. Japp. Det blir bra. Vaknade.. OJ.. inte ont genast på hyfstaft bra humör. Tittade på klockan som i