Minnen Vs Tid

Man ser på barnen att tiden går.
De börjar komma ikapp liksom.

Lustigt hur det kan vara.
Man ser ett barn någonstans som BESTÄMT stampar med lilla foten och hävdar sin vilja och "Poff" kastas jag tillbaka 20 år och minns mitt Lilla viljestarka barn.
Ser frustrationen och den TOTALA svettningen hos föräldern som diskret och pedagogiskt försöker förklara varför Barnets idé inte är den bästa JUST NU.
Och jag ler :D
Och minns....:D
Hon är ju vuxen nu.
Det har gått fort.

Häromdagen var jag på stan med min yngsta..
Vi står i kassan på en affär.
Jag ställer mig lite vid sidan om för att vänta tills hon är klar.
Står i andra tankar men noterar lite förstrött för miljonte gången att "hon-börjar-bli-stor"
Att hennes hår börjar bli väldigt långt.
Att jag måste ta mig tid att toppa henne.. som vi pratat om ett tag.. men inte lyckats synkronisera våra scheman för att få till..
Tittar igen på längderna i håret, försöker på avstånd se hur illa det är..
Ser att håret når ner till armbågarna..
Och "POFF" är jag där igen..
För sisådär en 8-10 år den..
Det FRUSTRERADE barnet som kommer instormande i köket :
-MAMMA!
NUUUU måste vi klippa!!!!
Det killar mig på armbågarna!!!!!!

Jag ler och blir lite tårögd och nostalgisk.
Min första är vuxen sen länge
Min yngsta står med tårna på tröskeln till vuxenlivet.

Alltid lika stolt är jag över båda mina döttrar.
Jag älskar er mina Hjärtan