Lilla jag och höjder
NU har vi börjat på projekt Kök jag och älsklingen.
Eftersom vi renoverar och grejar efter budget och tid har vi gott om tillfällen att grunna, fundera och förbättra våra funderingar.
Men nu har vi börjat i alla fall.
Känner mig väldigt pigg och arbetsför när jag skrotar runt i Arbetsbyxor.
Har en Egen skruvdragare och har blivit proffs på att se när det ska hållas i någonstans, hämtas något eller när det är dags att se sådär vansinnigt händig ut.
Ja ja.. jag skruvar lite med...
Men det är Mannen som står för kunskap och annat klokt.
Vi fick upp trallen som ska bli golv och allt var gott..
Sen reste vi stolpar.. eller vad det heter.. det som ska hålla i fönster, väggar och annat... och det gick också bra.
Plast på takbjälkarna gick bra... en och annan svordom behövdes eftersom det blåste och inte var så behändigt.
Men till slut var även plåten där.
DET hade inte jag så mycket med att göra..
Jag föredrar att inte vara såå högt uppe. Det räckte VÄLDIGT bra när jag skulle hjälpa till och hålla takbjälkarna.
Om jag nu ska beräkna Hur högt det var...
Mjaa.. golvet är väl uuungefär 150 cm upp från backen..
Sen stod jag på en liten stege som var ungefär en meter till.
Sen ska vi då lägga till Min längd på 150 cm.. till ögonen..
Jamen det är väl bara att lägga ihop gott folk..
Det är FYRA meter upp till ögonhöjd.
Vid dessa Svindlande höjder skriker mitt förstånd åt mig att STÅ VÄLDIGT STILLA och besinna mig.
För det kommer göra ONT om jag trillar ner med min pickliga kropp.
Och jag har vissa betänkligheter med att lägga till smärta till det jag redan har om man säger så.
Jag kan pipa FÖRSKRÄCKLIGT mycket över skärsår i fingrarna, onödiga skavsår, osv.
Undantaget är om jag håller på med något.
Då drar jag en väl vald ramsa och sen är det bra.
Eller om det är Väldigt Speciella Omständigheter..
Som när vi nyss hade träffats jag och Älsklingen.. DÅ kravlade jag mig minsann upp på en byggställning.
Men DET var ju speciella omständigheter.. jag var ju KÄÄÄR som en tok <3 och inte riktigt vid mina sinnen.
NEJ jag kan inte förklara skillnaden. Det ÄR bara så.
Medan jag stod på dessa svindlande höjder..
Ja jag blev faktiskt lite avtrubbad efter någon dag eller så och då kunde jag till och med stå på den stora stegen.
Jag tänker inte ens försöka räkna ut hur högt upp det var för jag distraherade mig med att titta på trädgårdslandet.
Jag kunde inte titta ner någon annanstans för då blev det jobbigt. Men i trädgårdslandet kunde jag titta.
Insåg att jag nog borde fylla igen i det ena hörnet.
Vända upp lite mer..
Göra en bättre kulle till lilla rabarbern..
Kanske flytta på lite saker..
Krafsa runt lite och.. mjaa.. det finns att göra.
Blev till och med så entusiastisk så jag började vända lite medan Gubben skruvade tak.
Men det var tjäle och fruset ett spadtag ner så det får vänta lite till.
Under tiden pysslar jag med plantorna och planerar i växthuset.
Målar lite och trör mig i största allmänhet och bara VÄNTAR på
Eftersom vi renoverar och grejar efter budget och tid har vi gott om tillfällen att grunna, fundera och förbättra våra funderingar.
Men nu har vi börjat i alla fall.
Känner mig väldigt pigg och arbetsför när jag skrotar runt i Arbetsbyxor.
Har en Egen skruvdragare och har blivit proffs på att se när det ska hållas i någonstans, hämtas något eller när det är dags att se sådär vansinnigt händig ut.
Ja ja.. jag skruvar lite med...
Men det är Mannen som står för kunskap och annat klokt.
Vi fick upp trallen som ska bli golv och allt var gott..
Sen reste vi stolpar.. eller vad det heter.. det som ska hålla i fönster, väggar och annat... och det gick också bra.
Plast på takbjälkarna gick bra... en och annan svordom behövdes eftersom det blåste och inte var så behändigt.
Men till slut var även plåten där.
DET hade inte jag så mycket med att göra..
Jag föredrar att inte vara såå högt uppe. Det räckte VÄLDIGT bra när jag skulle hjälpa till och hålla takbjälkarna.
Om jag nu ska beräkna Hur högt det var...
Mjaa.. golvet är väl uuungefär 150 cm upp från backen..
Sen stod jag på en liten stege som var ungefär en meter till.
Sen ska vi då lägga till Min längd på 150 cm.. till ögonen..
Jamen det är väl bara att lägga ihop gott folk..
Det är FYRA meter upp till ögonhöjd.
Vid dessa Svindlande höjder skriker mitt förstånd åt mig att STÅ VÄLDIGT STILLA och besinna mig.
För det kommer göra ONT om jag trillar ner med min pickliga kropp.
Och jag har vissa betänkligheter med att lägga till smärta till det jag redan har om man säger så.
Jag kan pipa FÖRSKRÄCKLIGT mycket över skärsår i fingrarna, onödiga skavsår, osv.
Undantaget är om jag håller på med något.
Då drar jag en väl vald ramsa och sen är det bra.
Eller om det är Väldigt Speciella Omständigheter..
Som när vi nyss hade träffats jag och Älsklingen.. DÅ kravlade jag mig minsann upp på en byggställning.
Men DET var ju speciella omständigheter.. jag var ju KÄÄÄR som en tok <3 och inte riktigt vid mina sinnen.
NEJ jag kan inte förklara skillnaden. Det ÄR bara så.
Medan jag stod på dessa svindlande höjder..
Ja jag blev faktiskt lite avtrubbad efter någon dag eller så och då kunde jag till och med stå på den stora stegen.
Jag tänker inte ens försöka räkna ut hur högt upp det var för jag distraherade mig med att titta på trädgårdslandet.
Jag kunde inte titta ner någon annanstans för då blev det jobbigt. Men i trädgårdslandet kunde jag titta.
Insåg att jag nog borde fylla igen i det ena hörnet.
Vända upp lite mer..
Göra en bättre kulle till lilla rabarbern..
Kanske flytta på lite saker..
Krafsa runt lite och.. mjaa.. det finns att göra.
Blev till och med så entusiastisk så jag började vända lite medan Gubben skruvade tak.
Men det var tjäle och fruset ett spadtag ner så det får vänta lite till.
Under tiden pysslar jag med plantorna och planerar i växthuset.
Målar lite och trör mig i största allmänhet och bara VÄNTAR på
stabil Sommar.. lagomt medVärme...
Och en kropp som fungerar hyfsat.
Det är väl ändå inte att begära för mycket..!?
Nej.. det tycker inte jag heller :D
Kommentarer
Skicka en kommentar