NU NI!!! Håll i er bara....

Är fortfarande oanständigt lycklig härute i det gröna.... vita... ja ja... på lannan ni vet.
Har aldrig känt mig så luuuugn... så harmonisk.... så.... i fas med universum.

Det kanske har märkts på mina blogginlägg.
Inte för att Lilla Jag på något sätt är eller har varit... bitter... men ibland kanske ett litet stråk av irritation och frustration har skymtats.
Jag är ju trots allt, egentligen, en Viol...
Lugn...pedagogisk... tålmodig.. och så...

Nu när jag har klargjort det här så kan jag fortsätta.

Maken Min började träna för ett tag sen.
Och som en följd av det fick även jag tummen ur på allvar.
Nu är det inte bara Gå ut och gå utan vi gick ett steg längre så jag löste ett träningskort nere på byns gym.

Och det har gått BRA...
Jag har (FAKTISKT) tränat LUGNT och förståndigt och inte ens töjt LIIITE på någon gräns.
Inte likt mig alls... ja VET. Men jag tänkte att det kanske skulle vara dax att prova den där långsamma, förståndiga-TRÅÅKIGA-metoden.

Målet var en timmes förståndig träning uuuungefär 4-5 ggr i veckan så att kanske en och annan användbar muskel skulle börja komma till liv.
Lite Frankensteinmetoden- aaaahhh.......... de leeeever....

Nu är jag en sån person så att när jag väl har bestämt mig och börjat komma igång..
Då blir jag en ANING J-LA IRRITEEEEERAD när NÅGOT kommer emellan så att jag inte KAN göra som jag har BESTÄMT mig för.

IGÅR tränade jag igen.
Hade ett par dagar förra veckan som kroppen strejkade.
(vilket jag TÅLMODIGT accepterade)
Men NU var jag igång igen....tog det lugnt men..
Vädret växlar som attan.. kroppen blir väldigt labil och oförutsägbar.
Klarade nätt och jämt att köra Bonussonen till bussen.
Däckade mer eller mindre när jag kom hem och det blev INGET vettigt gjort den dan.
Älsklingen lyckades knåda upp nacken så att lite blodcirkulation kom igång.
Så jag fick åtminstone sova i natt.
Vaknar upp i morse och har Betongkeps de lux.
Har gjort ALLT jag överhuvudtaget kan komma på för att få blodcirkulation genom nacken upp till huvudet så att det kanske släpper lite.

MEN NEEEEEEJ!!!!!
IIIIINTE... det bara trilskas.
Jag blir så.. så... ARG, irriterad, BESVIKEN..
Jooo... jag VET att det beror på SKITVÄDRET, snön, blåsten.
MEN det hjälper inte just nu.
Mitt lugna Violjag har banne mig snöat in, fastnat i snöslasket, ÄR INTE HÄR!!!!
Just nu har alteregot ARGA-Orangutang-mamman tagit över.
Var så irriterad så jag började springa i trappen.
UPP och NER för att få igång blodcirkulationen lite illvasst.

Hjälpte inte.. irriterade nåt som inte skulle irriteras idag.
Gjorde saker värre så nu har jag en migränvarning à la Kologigantformat.

DET GÖR MIG INTE MINDRE AAAAARG, eller frustrerad.
Går omkring inomhus med solglasögon eftersom jag är en liten aning ljuskänslig just nu.
OCH JAG TÄNKER INTE GÅ OCH LÄGGA MIG I ETT MÖRKT RUM.
Så irriterad som jag är nu kommer branddetektorn gå igång.

Nu när jag har gnällt av mig lite frustration ska jag koka mig en balja te och fortsätta sura ett tag till.

Fast jag hasar runt som Qvasimodo och känner mig bedrövlig ser jag åtminstone Ultrachic ut i mina blingiga solglasögon




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

TACK 💞

Det är inte lätt....

Det här med telefoner...