Funderingar i solen

NJUTER av solen som ÄNTLIGEN är här.
Anstränger mig till det yttersta för att inte bränna mig eller få solsting.
(solskyddsfaktor 50 och hatt... nej... ingen stråhatt eller tanthatt)
Varvar utevistelse med andnings och vätskepauser på den svalkande altanen.

Sitter i solen och funderar....
Över livet..
Hur det kan vara...
Som det kan ändras och hur fort det kan ske.
Är lycklig bortom fattningsförmåga.

Har bytt de höga klackarna mot foppatofflor.
Skinnyjeansen är bytta mot arbetsbyxor från Jula.
(De med många fickor och hällor så man kan stoppa i och hänga på sig sånt man behöver.)
Sekatör... vattningsmunstycke... lite allt möjligt sådär.

Jodå.. visst använder jag de små söta skorna fortfarande..
Jag åker ju faktiskt av gården ibland :D

Men inte mer än jag behöver.
Njuter av tillvaron och vårt liv.
Fiser bara runt... inte bokstavligt men..
Vilket leder mig in på en annan sak jag funderade över när jag satt i solen för en stund sen....
GAS...
Om man av någon anledning är lite...svälld... uppblåst... ja.. lider av Pumbasyndrom om ni förstår vad jag menar...
Borde man då inte bli lättare?
Ja.. rent viktmässigt menar jag..
(Hindenburg??? var ju inte litet)
Diskuterade det här med en väninna... NEJ jag tänker inte säga vem...
Och hennes erfarenhet var tvärtom....(min med för den delen)
Är det här ett av naturens nyck eller...??
RENT LOGISKT tycker jag att människor som har yrken då de måste väga in sig skulle ha en fördel av att vara lite uppblåsta.
( Jockeys och så)
Att de skulle tjäna på en bön och fiberrik kost någon dag innan.
Tål att funderas på...

Fast... det kanske bara är att jag suttit lite för länge i solen.

Nää.. nu är kaffet slut
Dax att fundera över lite lunch istället.

Ha en underbar dag alla <3