Plötsligt händer det.... och då får man passa på.

 Kanske beror det på den nya medicinen jag ska prova..
Eller var det bara en sån där dag..?
Men.. bara sådär fick jag en "jag har inte ONT dag" så underbart!
Gjorde det mesta av den och passade på.

Efter ett förkylnings/pickel-i-största-allmänhet - maraton kändes det igår morse hyfsat BRA!!?
Kanske för att jag BESTÄMT att om jag bara kunde framföra fordonet säkert så SKULLE jag in till stan.
Och den här gången var kroppen överens med mig om vad vi bestämt.
Så jag mötte upp med lilla Mamman och efter en stärkande kaffe släpade jag henne runt NÄSTAN hela stan.
Stackars lilla mamman.
Jag försökte åtminstone hålla en takt som tillät henne andas.
För.. jag kände mig lite... rastlös.. nästan som en treåring som inte kan sitta still.
Nåja.. jag hittade allt jag behövde plus lite till.
Väl hemkommen började jag titta lite på middag.
Och såg ju rotfrukterna jag köpte...
Så efter en hel dag på stan drog jag igång och började göra rotfruktschips samtidigt som jag slängde ner revbensspjällen på förkokning.

Ganska goda :D

Som vanligt när jag har ett större Stöka-till-hela-köket-frenesi så går Spotify på hyfsat hög volym.
Dels för att jag ska kunna höra musiken över ev maskiner.
Dels för att det ska överrösta tillräckligt mycket av min röst för att det ska låta bra.

Men.. jag går lite i förväg..
När jag kom hem möttes jag av Kissekatten.
Hon har efter ENTRÄGET, hrmm... Uppmuntrande?! börjat visa VISSA uppskattande gester mot min person.
Efter lagom mycket Jollrande, kliande och "En-liiiten-smaskbit-när-du-nu-varit-hemma-aaaaalldeles-själv" gick Kissekatten ut.

Då är vi då tillbaka på Stöka-till-köket-till-musik-stället.
Medan jag då skalar och skivar morötter ser jag genom köksfönstret Katten... som nyss gått ut... stå med tassarna på stolryggen på altanen och desperat STIRRA på mig.. och SKRIKER..
Så... jag öppnar för henne...
Fortsätter greja medan katten ÅMAR sig runt fötterna och beter sig konstigt.
Föser ut henne eftersom jag inte vill TRAMPA på henne när jag skuttar runt.
Kvart - tjugo minuter senare... SAMMA SAK!!!
Släpper in henne... ger henne lite gott... hoppas hon ska få Paltkoma och somna..
Men NÄÄÄÄ....
Hon fortsätter med sitt irrationella beteende tills jag FÖR HENNES EGEN SKULL kastar ut henne IGEN.

Så slår det mig.....
Hmmm... kan det vara....
Nääääää..... men...
Testar... letar reda på en riktigt Sjung-med-vänlig låt och sätter igång..
Spanar försiktigt ut genom köksfönstret samtidigt...
Och mycket riktigt... katten SKUTTAR upp på stolen, sätter tassarna på ryggstödet och SKRIKER fullkomligt.
Då inser jag att hon reagerar på min "SÅNG".
MEN.. eftersom mina barn överlevt detta utan större men så får hon helt enkelt bara VÄNJA SIG.. eller förpassa sin lurviga lekamen utom hörhåll..

Fast just nu ska jag inte sjunga.
Det blir en lite lugnare dag idag. Myser i soffan... grejjar LITE.
Kissekatten ser ganska nöjd ut med att gosa in sig bredvid.

Mja... jag ska nog minska lite på smasket...

Fast... det är EGENTLIGEN MEST päls...

Kanske ser hon en aning FLUFFIG ut men.. hon springer av sig till sommaren och blir nästan utmärglad när hon börjar på sin MROF-diet.... (Mest RåttorOchFågel)