Den värdefulla sömnen och nattron

Ibland är det svårt det där med nattsömn och nattro..
Speciellt sådär runt tresnåret..
Då brukar det börja sticka och pirra i mina leder.
Nu har jag tur.. min bättre hälft sover som en stock.
MEN.. nu har vi en katt.. med ett magstöd som skulle få Pavarotti att rodna klädsamt.
Runt klockan fem, halv sex brukar hon upphäva sin stämma och tycka att vi ska masa oss upp och släppa ut henne eller kliva upp och mata henne och hålla henne sällskap.

Jag har ju blivit uppmärksammad på en del saker som jag inte RIKTIGT varit medveten om förut.
Jag pratar i sömnen och har div fyr för mig.
Ibland blir jag lite bekymrad för lilla gubbens nattsömn.. jag menar .. HAN ska ju faktiskt jobba också.
Så titt som tätt när jag känner att käkarna ömmar för att jag förmodligen bitit ihop och gnisslat tänder brukar jag fråga om han blivit störd och så..

Eftersom jag just nu har en liten svacka har väl frågan kommit oftare än den brukar och när jag idag frågade fick jag svaret, med glimten i ögat..
-Jaa... är det inte du så är det katten....

Misstänker att det här ligger mer nära min sovstil än jag vill RIKTIGT kännas vid...

TUR att Älsklingen är den han är <3