Livet på landet

Lördag.
Vi hade gjort oss förtjänt av kaffepaus.
Vi körde byggskräp och annat rat på lördagsmorgonen.
Så.. vi sitter där strax efter lunch... sippar... njuter och begrundar och diskuterar hur vi ska bygga sänggaveln som vi grunnat lite på.
Då ser jag... 2 glada kossor gå över vägen...in till grannen.. hundarna skällde som attan.. det skuttade faktiskt runt kossor på deras tomt.

Gubben greppar telefonen och försöker få kontakt med grannen som äger kossorna.
Han är på väg.... men vi skuttar ändå modigt ut för att visa kossorna tillbaka.

De strosar runt.. kikar lite misstänksamt på oss och knaprar glatt på gräset lite här och där.
B är modigare och lite mer van så han lyckades fösa in den ena.
Jag skulle bevaka flanken och fösa lite.. bara gå emot.. så skulle den andra också gå in..
Så var i alla fall planen.
När jag börjar gå emot lilla kossan.. ja.. vad säger man när man är en liten 60-kilos-teta som ska fösa 200 kilo ko?
-" Så...så.... gå nu... in med dig...här kommer du inte förbi..." - klappade lite tafatt i händerna så hon skulle fatta vad jag menade.
Det måste ha blivit någon språkförbistring där..
På hennes reaktion skulle man kunna tro att jag sagt något riktigt FULT och FÖROLÄMPANDE.
Hon visade ögonvitorna och BRÖLADE
-MOUUUUUUUU!!!!!!!!
 Synade sen min bluff med 3 snabba koskutt i min riktning.

JAMEN DET ÄR VÄL KLART ATT JAG BACKADE UNDAN!!!
Lilla kossan hade ju sisådär en 140 kilos övertag.
Samtidigt gjorde den andra kossan en ny rusning ut och så var vi då på ruta 1.

Men DÅ kom T...
Med traktorn... som visade sig vara ett UTMÄRKT kofösarverktyg.

Jag och Gubben återgick till att grunna på snickerier och unnade oss en påtår innan vi satte igång.