Vart tar tiden vägen...

Tolv år sen...
TOLV år sen "lilla" gumman bestämde sig för att titta ut..
Eller bestämde och bestämde.. Hon hade inte särskilt stor lust att komma ut bara sådär.
Blev lite övertalning och Trötta mamman sa till slut
-TA UT HENNE om det så behövs med skohorn!!!

Känns inte som såå särskilt länge sen.
Men inser att det också är tolv år sen äldsta dottern blev storasyster.
Bara häromåret sådär.

Det är ju TUR att alla under 35 växer DUBBELT så fort som en annan.
För SJÄLV är jag ju inte alls särskilt.. åldersstigen, gammal, stenåldersbenägen, mossbeväxt, mindre ung...
Jag blir faktiskt enligt lilla dottern bara blondare och blondare för varje år.
Vitare och vitare men jag föredrar lilla gummans beskrivning.
Tack och lov för underbara Kristinas hårfärgningstips :D

Nåja...
Jag har inget emot att bli... ja.. ni vet.
Nästa år blir jag då.. ve och fasa.. TONÅRSFÖRÄLDER igen.
Och fast jag då har snälla barn så har de ändå en liten tendens till att ha mitt humör.
(ja.. om någon har missat det... Krut(h) ni vet... och pappan har även han en tendens till... bestämda drag, kan man säga.. )
Hoppet står till ERFARENHET.

Jag har ju gjort det EN gång i alla fall och vi överlevde både jag och äldsta dottern.
;P

Så med is i magen och glimten i ögat ser jag framtiden an.
Hur det än är så kan jag säga att jag är OMÅTTLIGT STOLT över både den lilla och den stora dottern.
Ni är fortfarande, och kommer alltid att vara, de som för alltid bor Högst upp i mitt Hjärtas lilla hus.

GRATTIS MITT LILLA HJÄRTA PÅ DIN DAG. <3

Läst och godkänt av dottern i fråga ;)