Landar med ett par nya erfarenheter och visdomar.
Hade NÄSTAN börjat packa....
Hade i alla fall i huvudet börjat plocka ihop, tvätta och lägga i högar det som skulle med i semesterpackningen.
Måndag den 30:e var det magiska datumet när vi skulle lätta och åka på den efterlängtade biltrippen på 2 härliga veckor.
Planerat var att fnittra med Mostrar, kusiner och idel ädel släkt..
Kramas och slänga käft med lillebror med fam...
Pussa lite panna och snusa på den saknade äldsta dottern som flyttat aaalldeles för långt bort och haft fräckheten att bli vuxen....
Nu blev det inte så....
Eftersom NÅGONSTANS stod det i mitt öde att jag istället skulle göra en del premiärer och bli en hel massa erfarenheter rikare.
Veckan innan stod det visst i mitt öde att jag skulle testa larmnummer 112.
(jag pratade med fantastisk personal, minns inte sååå mycket av det men de var snabba...)
Åkte ambulans...fort...
(De är inte rymliga direkt på insidan.. de har ingen spatiös och luftig arbetsplats inte)
Jag är full av beundran för ambulanspersonalen.
Hamnade sen på brits med förstående personal som förstod "AAAJJ-som-*><*-ska"språket.
Fick generöst med bedövning och blev till sist ritad på magen...
Blev försedd med slangar och trudelutter lite överallt...
Klappad, lugnad och försäkrad att det här kommer gå braaaaa....
Tur att de var så övertygade för DET var inte jag.
Men det gick bra..
Efter ett par dagar är jag hemma.
MÅNGA erfarenheter rikare...
(Inga jag kände att jag saknade innan men... vad vet man.. )
Nu blir det låååångsam återhämtning.
Stränga förhållningsregler.
Som.. hör och häpna... jag FAKTISKT tänker hålla.
Bokar om och planerar vintersemester istället.
Det kanske går ont som attan just nu.... ett lååååångt just nu.. TRÄLIGT Långt...
MEN....jag har insett något jag visste men det behöver sägas ändå.
jag känner mig tacksam för att jag är här fortfarande och ödmjukt kan säga
Jag har FANTASTISKA vänner, släkt, nära och kära!
Ingen nämnd och ingen glömd... ni vet vilka ni är och vilka jag menar...
TACK FÖR ATT NI FINNS!!!!
NI ÄR BÄST I HELA VIDASTE VÄRLDEN
Hade i alla fall i huvudet börjat plocka ihop, tvätta och lägga i högar det som skulle med i semesterpackningen.
Måndag den 30:e var det magiska datumet när vi skulle lätta och åka på den efterlängtade biltrippen på 2 härliga veckor.
Planerat var att fnittra med Mostrar, kusiner och idel ädel släkt..
Kramas och slänga käft med lillebror med fam...
Pussa lite panna och snusa på den saknade äldsta dottern som flyttat aaalldeles för långt bort och haft fräckheten att bli vuxen....
Nu blev det inte så....
Eftersom NÅGONSTANS stod det i mitt öde att jag istället skulle göra en del premiärer och bli en hel massa erfarenheter rikare.
Veckan innan stod det visst i mitt öde att jag skulle testa larmnummer 112.
(jag pratade med fantastisk personal, minns inte sååå mycket av det men de var snabba...)
Åkte ambulans...fort...
(De är inte rymliga direkt på insidan.. de har ingen spatiös och luftig arbetsplats inte)
Jag är full av beundran för ambulanspersonalen.
Hamnade sen på brits med förstående personal som förstod "AAAJJ-som-*><*-ska"språket.
Fick generöst med bedövning och blev till sist ritad på magen...
Blev försedd med slangar och trudelutter lite överallt...
Klappad, lugnad och försäkrad att det här kommer gå braaaaa....
Tur att de var så övertygade för DET var inte jag.
Men det gick bra..
Efter ett par dagar är jag hemma.
MÅNGA erfarenheter rikare...
(Inga jag kände att jag saknade innan men... vad vet man.. )
Nu blir det låååångsam återhämtning.
Stränga förhållningsregler.
Som.. hör och häpna... jag FAKTISKT tänker hålla.
Bokar om och planerar vintersemester istället.
Det kanske går ont som attan just nu.... ett lååååångt just nu.. TRÄLIGT Långt...
MEN....jag har insett något jag visste men det behöver sägas ändå.
jag känner mig tacksam för att jag är här fortfarande och ödmjukt kan säga
Jag har FANTASTISKA vänner, släkt, nära och kära!
Ingen nämnd och ingen glömd... ni vet vilka ni är och vilka jag menar...
TACK FÖR ATT NI FINNS!!!!
NI ÄR BÄST I HELA VIDASTE VÄRLDEN
Kommentarer
Skicka en kommentar