Jamen jag SA ju.....
Varit till Tumterapeuten idag.
OOOOHHH!!!! Henne tyckte jag om...!!! Lyssnade, tittade, tog sig tid....
Artrit, artros, ömt," Aj-som-FFF---NNN"...skvätt inflammerat.... lite allt möjligt.... vi får se.
Röntgen skulle visst tala om vad som var vad.
Kartan över mina händer och armbågar såg ut som en omskakad tipsrad.
0-or, X och streck lite överallt.. fattades bara tvåorna för en komplett rad.
Nåja.. jag är väl ganska nöjd ändå.
Hon konstaterade det jag själv känt. Styrkebortfall, inflammation och allmänt bedrövligt förfall.
Så nu VET jag det.
Positivt 1- Med lite (ganska mycket) laserbehandling, :/ vila :/ och med väldigt Stylisch handledsstöd i piffig Neopren så ska det bli.. om inte bäst så i alla fall bättre.
Whiihoooo...!!!!!
ETT BESKED!!!!
En bekräftelse på att jag inte står och gnäller och tjatar om "NÅT ÄR FEL- " i onödan.
Om det inte vore för att jag inte ska/kan belasta handlederna i böjläge just nu skulle jag hjula och göra handstående nedrullningar på löpande band.
( för.. det är ju den ENDA anledningen till att jag inte utövar såna avancerade gymnastiska övningar HELA TIDEN... )
Positivt 2 - Jag får fortsätta träna :D. Jag behöver inte lägga ner allt och VIIIILA eller LÅT ALLT TA SIN TID...
Ok.. nu har jag faktiskt INTE tränat de sista 3 gångerna jag skulle iväg... 1 ½ veckas bortfall.
Det SVIDER varje gång jag måste köpa ner mig och inse att jag inte tar mig iväg på träning.
I mitt huvud läggs det genast till ett par trappsteg i mitt Bli-bra-torn för varje gång jag gör det
(läs Lägg 3 veckors slit tills jag kan ta nästa trappsteg UPP)
Och det svider i mitt Vrånga sinne.
Positivt 3 - Jag är fortfarande Koncentrerat och kallt arg.
JUST NU är min koncentration en aaaaning ansträngd.. mycket som händer runt omkring som pickar och krafsar på min koncentrationsbubbla.
Uppförsbackar och Eländesträsk förändrar en som person...
Det har hänt en del de sista tre åren... jag har åkt på ett par livs-snytingar..
Joodå.. jag står fortfarande upp även om det just nu råkar vara i ett träsk.. MEN JAG STÅR!!!
Vissa dagar kryper träskvattnet uppför hakan på mig och jag får Ta-mig-i-kragen och kämpa för att det inte ska rinna in i näsan och kväva mig... MEN JAG ANDAS FORTFARANDE!!
Det Enda jag ska besegra nu för att jag ska ta mig ur det här träsket är ISKALL värk och BRÄNNANDE smärta...
All kraft som blir över när mina Första Prioriteringar fått sitt går till det.
Resten får komma som det kommer.....
I morgon ska jag in till jobbet :D surra bort en stund och prata om ALLT annat än värk, elände, diagnos och prognos.
OOOOHHH!!!! Henne tyckte jag om...!!! Lyssnade, tittade, tog sig tid....
Artrit, artros, ömt," Aj-som-FFF---NNN"...skvätt inflammerat.... lite allt möjligt.... vi får se.
Röntgen skulle visst tala om vad som var vad.
Kartan över mina händer och armbågar såg ut som en omskakad tipsrad.
0-or, X och streck lite överallt.. fattades bara tvåorna för en komplett rad.
Nåja.. jag är väl ganska nöjd ändå.
Hon konstaterade det jag själv känt. Styrkebortfall, inflammation och allmänt bedrövligt förfall.
Så nu VET jag det.
Positivt 1- Med lite (ganska mycket) laserbehandling, :/ vila :/ och med väldigt Stylisch handledsstöd i piffig Neopren så ska det bli.. om inte bäst så i alla fall bättre.
Whiihoooo...!!!!!
ETT BESKED!!!!
En bekräftelse på att jag inte står och gnäller och tjatar om "NÅT ÄR FEL- " i onödan.
Om det inte vore för att jag inte ska/kan belasta handlederna i böjläge just nu skulle jag hjula och göra handstående nedrullningar på löpande band.
( för.. det är ju den ENDA anledningen till att jag inte utövar såna avancerade gymnastiska övningar HELA TIDEN... )
Positivt 2 - Jag får fortsätta träna :D. Jag behöver inte lägga ner allt och VIIIILA eller LÅT ALLT TA SIN TID...
Ok.. nu har jag faktiskt INTE tränat de sista 3 gångerna jag skulle iväg... 1 ½ veckas bortfall.
Det SVIDER varje gång jag måste köpa ner mig och inse att jag inte tar mig iväg på träning.
I mitt huvud läggs det genast till ett par trappsteg i mitt Bli-bra-torn för varje gång jag gör det
(läs Lägg 3 veckors slit tills jag kan ta nästa trappsteg UPP)
Och det svider i mitt Vrånga sinne.
Positivt 3 - Jag är fortfarande Koncentrerat och kallt arg.
JUST NU är min koncentration en aaaaning ansträngd.. mycket som händer runt omkring som pickar och krafsar på min koncentrationsbubbla.
Uppförsbackar och Eländesträsk förändrar en som person...
Det har hänt en del de sista tre åren... jag har åkt på ett par livs-snytingar..
Joodå.. jag står fortfarande upp även om det just nu råkar vara i ett träsk.. MEN JAG STÅR!!!
Vissa dagar kryper träskvattnet uppför hakan på mig och jag får Ta-mig-i-kragen och kämpa för att det inte ska rinna in i näsan och kväva mig... MEN JAG ANDAS FORTFARANDE!!
Det Enda jag ska besegra nu för att jag ska ta mig ur det här träsket är ISKALL värk och BRÄNNANDE smärta...
All kraft som blir över när mina Första Prioriteringar fått sitt går till det.
Resten får komma som det kommer.....
I morgon ska jag in till jobbet :D surra bort en stund och prata om ALLT annat än värk, elände, diagnos och prognos.
Kommentarer
Skicka en kommentar