Om...

Om det inte vore så att jag av födsel och ohejdad vana var utrustad med en "speciell" och ibland en aning sjuk humor skulle livet, enligt mig, vara en aning besvärligare.
Jag har t ex väääldigt svårt att hålla mig för skratt om någon ramlar.. FÖRUTSATT.. att det inte ser ut som om de gör illa sig "påriktigt" alltså... ALLVARLIGT.
Jag har vansinnigt svårt att hålla mig för skratt när jag själv ramlar eller gör illa mig.
Ja.. om det inte är så att jag gjort illa mig när jag "habrovinkar", då blir jag bara arg.

Kanske är det en generationsgrej..?! Jag ser nämligen eländen i tecknad form.
OM jag t ex vaknar och kroppen under natten har gått i strejk...
Slut nu ögonen och se det som JAG ser det...
STEL som attan... Rullar ur sängen... höger sida funderar inte.. höger fotled ÖM som attan..funkar inte riktigt att gå på så, lätt haltande, släpade...höger arm slänger lätt... flurig och tovig i håret...
JAMEN... är det bara JAG som ser Ringaren i Notre Dame... ??

Just nu är jag en Aaaaning förkyld men som det känns just nu avancerar det raskt till Rent Av Manligt Förkyld.
Just nu rinner ögonen och påsarna under är snart i c-kupa-storlek.
vänster öra har slagit lock för och syret kommer inte in nååågonstans i näsan..
Jag är både täppt OCH konstant snorig.
I mitt huvud ser jag nu hur nivån med snor sakta men säkert stiger och är på god väg att fylla hela huvudet.
Varje gång jag blinkar hör jag nästan.. "skvalp", "skvalp"....
En positiv sak är att jag inte behöver nattlampa för min näsa lyser röd och fin...

Här håller vi positivitetslampan högt (annars rinner det ur den :( ) och så bara gör vi som lilla loket...
Klart jag kan.. klart jag kan....
lyfter på lata rumpan och fixar utflyktsmatsäck till lilla fröken