Att bli vän med sin smärta......

Somliga dar är väl inte lika bra som Somliga dar..
Idag är en av de Somliga dagarna.. en i raden under längre tid än jag vill fundera på.

Har haft lite diskussioner med sköterskor, läkare, myndigheter den sista tiden....
ja.. det vanliga.

Mitt andningshål är min underbara kurator..
Jo.. jag går till en kurator och bara ÖÖÖÖSER ur mig frustration, ilska, vanmakt och annat elände.
Och det fungerar faktiskt bättre än "Bli vän"-metoden.

"Bli vän"-metoden kanske fungerar på vissa men inte på mig..
Den går i princip ut på att jag ska:
*Bli vän med min smärta
*Acceptera mina begränsningar
*Andas, meditera, flyta med.. ja.. lite passivt motstånd à la Flower Power.
(jag ber ALLRA ödmjukast om ursäkt om det smyger in en liten ton av sarkasm.. DET är inte min mening.. alla är vi olika och det här är bara MIN högst PERSONLIGA åsikt)

Min HÖGST personliga inställning till min Reumatism är följande:

*Jag kommer ALDRIG att acceptera min sjukdom...
Den kommer ALDRIG att bli min "vän".
Den begränsar mig..suuuger ut kraft och livsglädje..
det är den STÖRSTA partydödaren som finns... hitta på nåt skoj och du kan ge dig den på att JUST den dagen bestämmer den sig för att den INTE tål större delen av din kropp.
GLÖM att planera nåt i förväg.
Och kommer du iväg på nåt skoj, eller gör nåt skoj, vad det än är från en liten fisketur till en svängom på en danskväll.. Räkna med att de kostar..Boka av allt annat i ett par dagar.
Och DET tycker de att jag ska bli vän med!
Och KÄNNA efter hur sjuk jag är...
jag är banne mig inte SJUK!! jag är på sin höjd en aning picklig... lite känslig... jag tål inte riktigt mig själv.

*Jag kommer ALDRIG sluta kämpa för att bli bättre.
Jag kräver inte att jag ska bli i "bestig ett berg-form". Men SKA det vara så förbannat omöjligt att få komma i "vanligt-j-vla-Svensson-liv"-form???
Ja.. ett jobba en skvätt OCH ha en liten aning ork för att stå på benen efter??

*Jag accepterar och accepterar en hel MASSA som jag INTE KAN!
Men någonstans för det baske mig finnas en gräns. Ska jag acceptera bara ett UNS till av Borde, skulle, bör-nog inte så kan jag sälla mig till amöborna.
Lägga mig ner och ge upp.

ALDRIG kommer jag ge upp! Aldrig kommer jag utan strid och habrovinker acceptera ett "jag kan inte".
Går det inte på det ena sättet... så provar jag igen.. och igen... det SKA gå...
Jag tänker inte sortera in ett enda "jag kan inte" till, inte utan strid!

Prio ett JUST NU!!!
Är att få en medicin som fungerar.... det tar ju så iiiiinibääänken lååååång tid allt... men.. även det "accepterar" jag.
Sen är nästa steg att komma i träningsbart skick.. så KANSKE en och annan muskel mellan knäna och nacken blir i användbart skick.
Och jag SKA tillbaka till "arbetsbart skick"!!!
Jag är 45-isch.. inte 95-isch..!!

Så just idag har jag varit på en promenad.
Och jag BAKAR! Med min underbara hushållsassistent KAN jag faktiskt baka... lite i alla fall.
Just idag blir det farinbröd.
Har inget inplanerat i morgon förutom lite telefonsamtal så bara.. Bring it on!
Jag har åtminstone fått tillbringa en liten stund med att göra nåt jag tycker om så det är det värt.