Man ska inte döma efter utseende...
Början på den här veckan blev en berg-och-dalbana.
Har pendlat mellan hopp och lätt depression.
Trodde jag hade mist "Mannen i mitt liv"
Allt började på måndag.
Skulle in till jobbet en sväng och ta med lilla Mamman för hon skulle köpa buljongburkar.
Glenn var en aning kinkig och ville inte starta.
Muttrande var jag på väg in i lägenheten igen då jag mötte en granne.
Frågade snällt om kanske han kunde bistå med en skvätt ström.. och det kunde han.
Plockade fram kablar och han kopplade..
Jag satte mig bakom ratten.... och hör....
-Oj då... det blev lite varmt.... Oooj... det blev lite fel...
Då har mannen ifråga kopplat kablarna FEL!!!!!!
Mina nya startkablar såg lätt grillade ut och en frän lukt av smält plast lägrade sig olycksbådande...
Och Glenn blev inte glad... han var sig inte lik... eller rättare sagt... han var mer som ett lik...
Inte mycket fungerade.... mest bara larmet som lös hela tiden....
Farbrorn pekade på batteriet och sa nåt om att det inte lös någon lampa som skulle lysa..
Granne 2 anslöt och när jag nämnde att kablarna blivit felsatta svarade han...
-Ooooojjjj..... hmmmm... inte bra..... (med lätt gravlik stämma)
I ALLA FALL....
Åter inne började jag försöka ringa runt lite för att få en uppfattning om katastrofens elände..
För så pass mycket förstod jag att inte var det nyttigt inte.
De första omdömen jag fick lät mig förstå att det inte fanns öööverdrivet mycket hopp.
Eftersom jag är en RUP (Realistisk Ultra Pessimist) började jag då beräkna hur det här skulle påverka min vardag... inte så ljust faktiskt.
Tyyyypiskt.. när jag köpt nya vinterpjucks till lilla vännen, som nu var grillad.
Blank, men kremerad invändigt.
Snygg men i lätt koma...
Migränen var ett faktum.
Kallade in Auktoriserad Personal ( lilla mamma) innan jag hängav mig åt Smällmigränens alla "fröjder".
Däckade i säng innan ens Bolibompa börjat.
När jag vaknade i morse hade jag den obligatoriska "skavd hjärna"-åkomman men kunde i alla fall tänka någorlunda klart.
Ringde fler som skulle kunna tänkas hjälpa med tips och idéer.
Ringde försäkringsbolaget som hade mage att påstå att lilla vännen var för GAMMAL..
Oförskämt.. han är ju nätt och jämnt 20 år fyllda.....
Men där hade jag i alla fall ingen hjälp att hämta.
Kusin D (tack till honom) skickade Kompis M(detsamma där) som kom utryckandes med mätutrustning för att mäta om liv fanns, och i så fall Var det fanns.
Han konstaterade att liv förvisso existerade.. men inte tillräckligt för att lilla vännen skulle uppvisa ordentliga livstecken.
Dvs starta.. eller ens hosta... inte ens en harkling lyckades det bli.
Som mest lyckades Glenn klicka uppgivet.. när vi hade örat riktigt nära under motorhuven...
Kompis M tipsade om att ringa specialist...
Så det gjorde jag.
Frågade om en liten prisuppgift mellan tummen och pekfingret....
Fick veta att det räknades på hur många timmar operation Återupplivning kunde ta...
Och hade kablarna blivit felkopplade..... mååånga timmar kunde det bli.. kanske kunde bli billigare med ny bil...
Började på allvar tappa hoppet..
Funderade på att investera i ryggsäck och skottkärra..
(ja för inhandling av matvaror tänkte jag)
Började inse att jag hade en Gigantisk brevpress på min parkering.
Eller kanske kunde jag ha den som biholk till sommaren......
Ja inte såg det ljust ut...
När det var som svartast ringer då Väninna C.
Hasplar ur mig allt elände och fäller en och annan tår.
(inte så parketten blev vattenskadad, men nästan, mattan tog det mesta)
LUGN OCH FIN! var Väninna C:s utlåtande..
-jag återkommer...
Väninna C har en Händig son E :D :D. (Redig grabb det)
Han hade en idé.
Väninna C kommer.. med batteri...och hylsnycklar.
I fina stövlar och finklädd kommer hon skuttandes och vi börjar resolut meka i ficklampsskenet.
Nää.. i ärlighetens namn mer Hon börjar meka..
Precis då glider en bil förbi... Kompisar från Byn är ute och far..
De rekryteras snabbt och batteriet kommer på plats.
Spänningen är Oooolidlig... sätter mig i sätet och vrider med lätt skakiga händer på nyckeln..
OCH DEN STARTAR...!!!!! DEN LEEEVER!!!!!!
Prisa Audi!!!!
DÄR och DÅ insåg jag vad Frankenstein måste ha känt!!!!!!
Jaaaha säger händiga, underbaara Väninna C.. Då vet vi det!
NU skjutsar jag upp dig till macken så blir det ett nytt batteri!
Sagt och gjort!
Nytt batteri införskaffades och Händiga Väninnan monterade.
Ärligt talat visste jag inte att hon hade de talangerna med.. nog för att jag vet att hon är händig men...
Mjjaa.. är faktiskt ganska imponerad...
Så summa summarum.. från djupaste förtvivlan och smällmigrän till Skavd hjärna och ooootrolig lättnad..
I morgon ska jag ta ut lilla Gubben på en provtur och flippa och plutta på Aaaalla knappar jag kommer på för att kolla så allt fungerar igen.
Det enda som inte startade nu var stereon... men det löser sig..
Huvudsaken är att Hjärtat puttrar och går..
Jag ska till och med köpa en fin skvätt olja till honom för att fira.
Kanske till och med en ny rattmuff.....
Och nästa gång....
Släpper jag inga fula farbröder nära min lilla älskling....
ALLA är inte musketörer minsann....
Men där man minst anar finns Wonderwomen... med hylsnycklar :D och son :D.
Har pendlat mellan hopp och lätt depression.
Trodde jag hade mist "Mannen i mitt liv"
Allt började på måndag.
Skulle in till jobbet en sväng och ta med lilla Mamman för hon skulle köpa buljongburkar.
Glenn var en aning kinkig och ville inte starta.
Muttrande var jag på väg in i lägenheten igen då jag mötte en granne.
Frågade snällt om kanske han kunde bistå med en skvätt ström.. och det kunde han.
Plockade fram kablar och han kopplade..
Jag satte mig bakom ratten.... och hör....
-Oj då... det blev lite varmt.... Oooj... det blev lite fel...
Då har mannen ifråga kopplat kablarna FEL!!!!!!
Mina nya startkablar såg lätt grillade ut och en frän lukt av smält plast lägrade sig olycksbådande...
Och Glenn blev inte glad... han var sig inte lik... eller rättare sagt... han var mer som ett lik...
Inte mycket fungerade.... mest bara larmet som lös hela tiden....
Farbrorn pekade på batteriet och sa nåt om att det inte lös någon lampa som skulle lysa..
Granne 2 anslöt och när jag nämnde att kablarna blivit felsatta svarade han...
-Ooooojjjj..... hmmmm... inte bra..... (med lätt gravlik stämma)
I ALLA FALL....
Åter inne började jag försöka ringa runt lite för att få en uppfattning om katastrofens elände..
För så pass mycket förstod jag att inte var det nyttigt inte.
De första omdömen jag fick lät mig förstå att det inte fanns öööverdrivet mycket hopp.
Eftersom jag är en RUP (Realistisk Ultra Pessimist) började jag då beräkna hur det här skulle påverka min vardag... inte så ljust faktiskt.
Tyyyypiskt.. när jag köpt nya vinterpjucks till lilla vännen, som nu var grillad.
Blank, men kremerad invändigt.
Snygg men i lätt koma...
Migränen var ett faktum.
Kallade in Auktoriserad Personal ( lilla mamma) innan jag hängav mig åt Smällmigränens alla "fröjder".
Däckade i säng innan ens Bolibompa börjat.
När jag vaknade i morse hade jag den obligatoriska "skavd hjärna"-åkomman men kunde i alla fall tänka någorlunda klart.
Ringde fler som skulle kunna tänkas hjälpa med tips och idéer.
Ringde försäkringsbolaget som hade mage att påstå att lilla vännen var för GAMMAL..
Oförskämt.. han är ju nätt och jämnt 20 år fyllda.....
Men där hade jag i alla fall ingen hjälp att hämta.
Kusin D (tack till honom) skickade Kompis M(detsamma där) som kom utryckandes med mätutrustning för att mäta om liv fanns, och i så fall Var det fanns.
Han konstaterade att liv förvisso existerade.. men inte tillräckligt för att lilla vännen skulle uppvisa ordentliga livstecken.
Dvs starta.. eller ens hosta... inte ens en harkling lyckades det bli.
Som mest lyckades Glenn klicka uppgivet.. när vi hade örat riktigt nära under motorhuven...
Kompis M tipsade om att ringa specialist...
Så det gjorde jag.
Frågade om en liten prisuppgift mellan tummen och pekfingret....
Fick veta att det räknades på hur många timmar operation Återupplivning kunde ta...
Och hade kablarna blivit felkopplade..... mååånga timmar kunde det bli.. kanske kunde bli billigare med ny bil...
Började på allvar tappa hoppet..
Funderade på att investera i ryggsäck och skottkärra..
(ja för inhandling av matvaror tänkte jag)
Började inse att jag hade en Gigantisk brevpress på min parkering.
Eller kanske kunde jag ha den som biholk till sommaren......
Ja inte såg det ljust ut...
När det var som svartast ringer då Väninna C.
Hasplar ur mig allt elände och fäller en och annan tår.
(inte så parketten blev vattenskadad, men nästan, mattan tog det mesta)
LUGN OCH FIN! var Väninna C:s utlåtande..
-jag återkommer...
Väninna C har en Händig son E :D :D. (Redig grabb det)
Han hade en idé.
Väninna C kommer.. med batteri...och hylsnycklar.
I fina stövlar och finklädd kommer hon skuttandes och vi börjar resolut meka i ficklampsskenet.
Nää.. i ärlighetens namn mer Hon börjar meka..
Precis då glider en bil förbi... Kompisar från Byn är ute och far..
De rekryteras snabbt och batteriet kommer på plats.
Spänningen är Oooolidlig... sätter mig i sätet och vrider med lätt skakiga händer på nyckeln..
OCH DEN STARTAR...!!!!! DEN LEEEVER!!!!!!
Prisa Audi!!!!
DÄR och DÅ insåg jag vad Frankenstein måste ha känt!!!!!!
Jaaaha säger händiga, underbaara Väninna C.. Då vet vi det!
NU skjutsar jag upp dig till macken så blir det ett nytt batteri!
Sagt och gjort!
Nytt batteri införskaffades och Händiga Väninnan monterade.
Ärligt talat visste jag inte att hon hade de talangerna med.. nog för att jag vet att hon är händig men...
Mjjaa.. är faktiskt ganska imponerad...
Så summa summarum.. från djupaste förtvivlan och smällmigrän till Skavd hjärna och ooootrolig lättnad..
I morgon ska jag ta ut lilla Gubben på en provtur och flippa och plutta på Aaaalla knappar jag kommer på för att kolla så allt fungerar igen.
Det enda som inte startade nu var stereon... men det löser sig..
Huvudsaken är att Hjärtat puttrar och går..
Jag ska till och med köpa en fin skvätt olja till honom för att fira.
Kanske till och med en ny rattmuff.....
Och nästa gång....
Släpper jag inga fula farbröder nära min lilla älskling....
ALLA är inte musketörer minsann....
Men där man minst anar finns Wonderwomen... med hylsnycklar :D och son :D.
Kommentarer
Skicka en kommentar