Det trodde jag väl Aaaaldrig.....

Ibland ser man inte vad man behöver...

Inser inte att jag är en bit upp i "trappen". 

Stirrar mig blind av koncentrationen som behövs för att fokusera på min kropp.

ETT steg i taget. INTE ta i eller göra för mycket bara för att det IDAG känns som att jag KANSKE skulle kunna hålla för att .... jaa... städa förrådet eller tapetsera eller...riva en vägg.. eller...

Ja sådär bara i ren frustrerad rastlöshet göra nåt.

Eftersom mitt HUVUD säger:

 -jamen det DÄR lilla borde jag väl ändå kunna... har ju kunnat förut... vill jag väl ändå minnas.. eller..

 Medan min KROPP säger:

- Mjaaa..... joo just idag är det inte sååå illa men... kanske ska fundera på HÄLFTEN eller så....

Och min VILJA:

-Men NU får du väl sluta fjanta dig.. KLART du kan.... Bara kör på.. ONT ska med ONT fördrivas...

Det kostar att vara med.

Och där står jag... 

Kämpar som besatt med att vara en aaaning förnuftig och samtidigt försöka hålla mig vid sunda vätskor när man då ska försöka prata med de myndigheter som råkar vara inblandad när man nu är en aning Quasimodo.

Har börjat meditera. 

Trodde jag väl Aaaaldrig skulle hjälpa på en vrång stinta som mig.

Men peppar peppar...

Jag sover bättre när jag suttit en stund och "samlat" ihop mig och tömt skallen på allt som ligger och gnager.

Har inte vaknat med ömma käkar och blodsmak i munnen på länge nu.

Nåja.. ett par veckor i alla fall.

Har skrivit in mig och smärtrehab börjar på allvar på måndag...

Joodå.. det kan nog ge mig en del.

Försöker att inte hoppas på nåt mirakel utan se vad som blir.

Har fått tillbaka lusten att skapa.

Pluttade ihop ett litet jeans-soff-överdrag/överkast  till en väninna med matchande kuddar.

DET var skoj :D.

Kände riktigt hur den krampen bara försvann. 

Har haft en liten svacka så även lusten att skapa mer eller mindre försvann.

Gick så långt så att jag rensade ut och kastade en massa. 

Packade undan kolpennor, pärlor, tyg....jaa.. i princip allt jag hade i mina "leklådor".

Men nu börjar jag få tillbaka det.

För mig är det ren terapi att pyssla :D.

Ikväll har jag varit på middag.

MONSTERGOD middag. 

I goda vänners sällskap har jag pratat och skrattat över en god middag och tänk.....

DET var precis vad jag behövde....

Så med ett leende konstaterar jag att jag fortfarande ser ut som om jag svalt en mindre basketboll..

(STORKMÄTT ÄN)

Tar min mage och bäddar upp.

Tänker titta på tv, plutta spel på "lappen" och sippa på en stooor kopp te..

I SÄNGEN... sådeså.

Är man nu singel så är man :)