En ny syn på saker och ting.

Eller kanske man ska säga en nyttig örfil?
Jag hör väl till dem som inte tycker att jag alltid lyckas göra mitt bästa. Även om jag tycker att jag gjort det finns det alltid en liiten känsla av att... mjaaa.. skulle jag inte ha kunnat liite till. Lite bättre.

Har blivit tvungen att omvärdera och tänka om. Eftersom jag är en ganska envis kvinna ibland kan det svida att behöva göra det....
För att börja från början..lååång historia och allt det där..
För ett par veckor sen blev jag en aning "tussig".
Ja ska jag vara RIKTIGT ärlig blev jag rent av manligt förkyld. Sådär nästan BEDRÖVLIGT sjuk.
MEN inte då.. (nu kommer vrångheten in) IIIINTE var jag nu sååå sjuk inte. Nog kunde jag tjura på liiite till.
Jag kunde ju stå på benen. Nå, så då kunde jag nog masa mig in och jobba med.
Det kanske klagas lite oförskyllt på de stackars karlarna (tänker på reklamen, inget är så illa som en förkyld karl) det är nog så att det är en aning förståndigt...kanske.
Nä riktigt så långt har inte min uppenbarelse kommit än.

Nu råkar det ju vara så att jag för min reumatism intar div intressanta preparat som ska göra mig pigg.
De tar samtidigt bort ALLT vad imunförsvar heter. Bra i vissa fall. I andra INTE.
När det kom till förkylning - nääee..
Det slutade med att de fraktade in mig till lasarettet där de tog en hel hink med blod. Plus lite snor och div andra kroppsvätskor att roa sig med i sina provrör.
Jag fick en slatt antibiotika och blev piggare.

Efter den här lilla utflykten har jag upptäckt detta:
Jag tror att de sög ut för mycket!
Någonstans har de fått med sig mina muskler!
Fråga mig inte hur. Jag var en aning dimmig där i mitten så.... näe jag är inte så säker.
Men någonstans måste det ha blivit nåt konstigt. För jag har inga krafter kvar.
Jag är som de smååå barnen (eller de RIKTIGT gamla tanterna ) Sover gärna middag.
Och jag känner ju att det saknas en MASSA muskler. För de stackars små spillror som är kvar är ömma.

Är det någon som INTE förstått att det är VULGÄRT synd om mig???????
Någon??????
Bra!!!!!! För jag får inte ta någon medicin på ett par veckor till så det är lika bra att vänja sig.

-Va??? om de kom fram till nåt med alla prover..?
Mjooo... njaa.. ja det kom ju in en snäll och klok doktor som talade om för mig att det var ett litet förkylningsvirus. Ett som är väldigt förekommande bland barn.
ETT DAGISVIRUS!!!!!

Nu har jag snart kramp i fingrarna så nu tänker jag lägga mig i soffan igen med godisskålen på magen och kaffet inom räckhåll.