Hur mycket ska en spröd liten blomma behöva kunna..?

Jag skulle väl inte, om jag får säga det själv, kalla mig för TOTALT oteknisk.
Jag är bara inte teknisk i allt.
Man väljer väl sina områden.

Jag kan hantera en borrmaskin/skruvdragare, någorlunda... den sista jag hade brann upp av utmattning.
Men den var kanske inte riktigt byggd för att användas till att borra i boktravar.

Jag kan använda en slip...
Jag kan köra gräsklippare (elektrisk)
Jag är även kapabel att hantera hushållsassisten, spis/ugn, brödrost, elvisp, mixerstav och dammsugare.
Tv, video, dvd, mp3 och mobiltelefon går också hyfsat.
Och jag är någorlunda hemma vid ett datatangentbord. Det är väl möjligtvis de där F-kommandona som ställer till det för mig..
Som ni märker är det tekniska kunnandet hyfsat brett.
Maskinerna är med mig.. till och från..
Jag är ju ändå en kreativ själ.. jag tycker jag har lärt mig hantera tillräckligt med tekniska attiraljer som det är.

Men sen har vi då BILEN.
Denna underbara lilla läckra och blanka pärla.... de flesta dagarna.
Sen har vi då SOMLIGA dagar.. då mannen i mitt liv (pratar fortfarande om bilen..bara så ni vet) är en aning kinkig.
SOM I MORSE!!!!

Då bestämde sig lilla gubben för att han inte ALLS ville starta.
Just den dagen då jag var en AAAAaaaaning sen.. och hade hela dagen fullbokad.
SÅKLART var det ingen granne hemma..

Men jag fick i alla fall tag i lilla mamman och talade om att hennes skjuts inte skulle bli av just då..

Det hela slutade med att lilla mamma och underbara Vivvi (de damerna är mitt eget lilla kavalleri)
De ryckte i alla fall ut och kom med startkablar.
Så hade vi då det lilla bekymret med att plutta i startkablarna då..
JA JA.. jag är inte HELT tappad bakom.. jag vet att de ska sättas på batteriet...
OM man bara hittar igen det.......
Jo mitt visste jag var det var.. Men.. Vivvis...???!!!
Hmmm... efter lite grunnande hittade vi pluspolen.... men inte minus.....

Någonstans där kände jag en överhängade risk för att jag skulle lyckas peta på fel ställe och sen skulle både hennes och min bil säga "POoOoFFFFFF"!!!!!!!! Borta.. finns inte mer....

Så jag retirerade genast till en skyddsmekanism som jag tror sitter i den kvinnliga genen sedan tidernas begynnelse.... tittade mig hjälplöst omkring.
Jag tror "Hjääälpferomonerna" färdades i ljusfart genom området
OCH TITTA DÄR....!!!!!
Var det inte tre trevliga herrar i neonkläder som kom släntrande.. ????
Som de tre musketörerna... i gällt gula skyddsjackor.

Och kuuunde de kanske vara så jäääättegulliga och kanske hjälpa lite???
Det kunde de..

Och PLUTT var bilen igång.. fick även veta att lilla Glenn kanske skulle behöva ett nytt litet batteri.
Ja den ena av Musketörerna var så pass insatt så han kunde diagnostisera det bara genom att glana lite på batteriet.
Lägger det till åtgärdslistan som ska gås igenom när jag blir en aning rikare.

Så jag kom iväg till slut och lämnade in den obligatoriska hinken med blod och slatten med andra kroppsvätskor för analys och begrundande.

Har fått nya tider för åtgärder så nu ska jag väl bara göra det jag gör bäst nu för tiden...
Ha tååålamod... vila... och lämna in nya intyg till jobbet.

Fokuserar på de nya åtgärderna och försöker att inte tänka så mycket.
Ser fram mot torsdag när jag och dottern ska iväg och simma.

Nää.. det var inte de här tre.. men nästan ;)