Gränsöverskridande
Att veta var man har sina gränser är viktigt.
För mig har det varit mer en rekommendation på vad jag BÖR göra.
Jag har aldrig hållit mig innanför rekommenderade gränser - när det kommer till vad min kropp ANSES kunna klara av.
Jag har alltid strävat och kämpat efter att hitta en väg runt eller ett kryphål på vad jag BÖR göra..
Till exempel - jag BÖR inte använda armarna.. jag BÖR inte möblera - det är för tungt.
OK.. då använder jag inte armarna så mycket. Jag skuvar med kroppen eller lägger mig på golvet och puttar möblerna med benen/fötterna.
Använder inte armarna (isch) men får ändå göra som jag ville - möblera.
Allt för att i största möjliga mån kunna göra som "alla-andra-normala-som-inte-har-ont".
Många gånger har jag medvetet klivit över gränserna och bara GJORT det jag anser att jag behöver göra och tagit smällen med smärta. För att det bara ÄR så att man KAN inte be om hjälp med ALLT.
"A woman got to do what a woman got to do" och liknande trams.
Men sant är det.
Efter de senaste årens skov och tjorv med min reumatism har jag inte riktigt klart för mig var gränserna går.
Jag har en lite luddig -isch föreställning om uuungefär var det är.
Problemet är väl då att jag inte riktigt har klart för mig konsekvenserna nu för tiden.
Förr, på den gamla goda tiden, fick jag bara mer ont.
NU.... jo det blir ont. Också.
Har varit lite i farten de senaste dagarna.
Tagit reda på kött och grejat lite. Inge häftigt och jättetungt - jag har inte flyttat möbler, tapetserat om, grävt rabatter eller vänt pärlandet.
Bara.. fixat lite. Varit i farten.
Och nu tror jag att jag är ungefär 3 mil över gränsen.
Gränspoliserna är eefter mig med sirener och blåljus.
De har släppt hundarna..
Jag vill inte på nåt sätt gnälla då för det är väl självförvållat..
JOO FÖRRESTEN - JAG VIIILL GNÄLLA!!!
FY F¤*#§-n!!!!!!! Idag är det inge skoj!!!!!
Jag LOVAR och SVÄR att jag ALDRIG ska kliva såå här långt in över AaAaaalla gränser igen.
(OM jag hinner se den... gränsen alltså.. )
Jag LOVAR att jag DEN HÄR gången har lärt mig läxan.
(Mmmjoo.. det har jag väl gjort..den här gången med...)
Fråga mig om nån dag eller så.
Så kan jag förmodligen säga att det trots allt var värt det.
För mig har det varit mer en rekommendation på vad jag BÖR göra.
Jag har aldrig hållit mig innanför rekommenderade gränser - när det kommer till vad min kropp ANSES kunna klara av.
Jag har alltid strävat och kämpat efter att hitta en väg runt eller ett kryphål på vad jag BÖR göra..
Till exempel - jag BÖR inte använda armarna.. jag BÖR inte möblera - det är för tungt.
OK.. då använder jag inte armarna så mycket. Jag skuvar med kroppen eller lägger mig på golvet och puttar möblerna med benen/fötterna.
Använder inte armarna (isch) men får ändå göra som jag ville - möblera.
Allt för att i största möjliga mån kunna göra som "alla-andra-normala-som-inte-har-ont".
Många gånger har jag medvetet klivit över gränserna och bara GJORT det jag anser att jag behöver göra och tagit smällen med smärta. För att det bara ÄR så att man KAN inte be om hjälp med ALLT.
"A woman got to do what a woman got to do" och liknande trams.
Men sant är det.
Efter de senaste årens skov och tjorv med min reumatism har jag inte riktigt klart för mig var gränserna går.
Jag har en lite luddig -isch föreställning om uuungefär var det är.
Problemet är väl då att jag inte riktigt har klart för mig konsekvenserna nu för tiden.
Förr, på den gamla goda tiden, fick jag bara mer ont.
NU.... jo det blir ont. Också.
Har varit lite i farten de senaste dagarna.
Tagit reda på kött och grejat lite. Inge häftigt och jättetungt - jag har inte flyttat möbler, tapetserat om, grävt rabatter eller vänt pärlandet.
Bara.. fixat lite. Varit i farten.
Och nu tror jag att jag är ungefär 3 mil över gränsen.
Gränspoliserna är eefter mig med sirener och blåljus.
De har släppt hundarna..
Jag vill inte på nåt sätt gnälla då för det är väl självförvållat..
JOO FÖRRESTEN - JAG VIIILL GNÄLLA!!!
FY F¤*#§-n!!!!!!! Idag är det inge skoj!!!!!
Jag LOVAR och SVÄR att jag ALDRIG ska kliva såå här långt in över AaAaaalla gränser igen.
(OM jag hinner se den... gränsen alltså.. )
Jag LOVAR att jag DEN HÄR gången har lärt mig läxan.
(Mmmjoo.. det har jag väl gjort..den här gången med...)
Fråga mig om nån dag eller så.
Så kan jag förmodligen säga att det trots allt var värt det.
Kommentarer
Skicka en kommentar