Pepptalk-trams....
Börjar tappa hoppet och humöret.
Jag ids inte ens längre bli arg.
Sjunker ner i någon sorts apatiskt accepterande.
Ett.. jamen såklart-accepterande.
Ett "Jaha... efter uppförsbacken var det en kulle och en backe.. ett fjäll .... ett berg.. och japp... titta på F-n... EN HEL J-VLA BERGSKEDJA...."
Min fina, efterlängtade jobbstart går inte riktigt som jag tänkt och hoppats.
Jobbar Ynka, små, stackars TIO timmar i veckan...
Jag hinner in och fika och starta datorn, i princip...
Bara det är så VANSINNIGT frustrerande.. jag hinner inte mer än komma igång och få ordning på tankeverksamheten förrän det är dax att gå hem.
När det är som roligast..
Och helt ärligt.. jag har ju inte ens kommit igång riktigt.
Ändå har jag redan dagar då jag helt enkelt inte tagit mig iväg..
Huvudvärk och inte fungerande kropp.
Måndagen fixade jag med ett nödrop.., hade huvudvärk innan jag for men hoppades det skulle ge sig om jag bara kom iväg på jobbet. Det är ju ändå så kort stund så..
Tisdag gick bort till migrän....
I dag gick.... inte.... blev hemskickad strax efter fikat... datorn hade inte ens blivit varm...
Och ja.. det behövdes.
Var väl en aning öm kanske...
Dagen och kvällen har jag fördelat mellan soffsessioner och travande runt, fram och tillbaka, när inget annat hjälpt.
Jag VILL åka in i morgon..... jag har inte skrinlagt det i alla fall.. jag ser i morgon bitti.
Det kan vara lite lättare då. Kanske inte lika ömt åtminstone.
På fredag tänker jag DEFINITIVT jobba.. sådeså..
Ska ändå in och få en slatt dropp, hade jag tänkt. Får se vad de säger om proverna i morgon.
Nu har jag haft uppförsbacke så länge så luften är tunnare än på.. HimalaNejs högsta topp...
(Det är den negativa varianten av HimalaJa...om ni undrade menar jag )
Somliga dar är det svårare än andra att hitta den där ljusglimten..
Det enda positiva jag kan tänka just nu är att när det väl vänder....
Då kommer nerförsbacken att vara djupare än Marianergraven...
DÅ kommer jag surfa på värsta vågen.....
OM....
Om det inte är som vanligt då...
Att när de väl går utför...
Då stupar det så förbaskat brant så man behöver fallskärm....
Och DEN lär ju fungera ska ni se........
Hmm...
Nu blir det nog inte mer positiva pepptankar för ikväll känner jag..
Så.. jag säger gonatt.
För jag tänker åtminstone PROVA raka ihop kroppen för lite jobb i morgon.
DET KAN FAKTISKT FORTFARANDE GÅ.. sådeså...
Den förhoppningen och lilla dotterns chokladbollsbak får tillsammans bli dagens lilla ljusglimt...
Gonatt..
Jag ids inte ens längre bli arg.
Sjunker ner i någon sorts apatiskt accepterande.
Ett.. jamen såklart-accepterande.
Ett "Jaha... efter uppförsbacken var det en kulle och en backe.. ett fjäll .... ett berg.. och japp... titta på F-n... EN HEL J-VLA BERGSKEDJA...."
Min fina, efterlängtade jobbstart går inte riktigt som jag tänkt och hoppats.
Jobbar Ynka, små, stackars TIO timmar i veckan...
Jag hinner in och fika och starta datorn, i princip...
Bara det är så VANSINNIGT frustrerande.. jag hinner inte mer än komma igång och få ordning på tankeverksamheten förrän det är dax att gå hem.
När det är som roligast..
Och helt ärligt.. jag har ju inte ens kommit igång riktigt.
Ändå har jag redan dagar då jag helt enkelt inte tagit mig iväg..
Huvudvärk och inte fungerande kropp.
Måndagen fixade jag med ett nödrop.., hade huvudvärk innan jag for men hoppades det skulle ge sig om jag bara kom iväg på jobbet. Det är ju ändå så kort stund så..
Tisdag gick bort till migrän....
I dag gick.... inte.... blev hemskickad strax efter fikat... datorn hade inte ens blivit varm...
Och ja.. det behövdes.
Var väl en aning öm kanske...
Dagen och kvällen har jag fördelat mellan soffsessioner och travande runt, fram och tillbaka, när inget annat hjälpt.
Jag VILL åka in i morgon..... jag har inte skrinlagt det i alla fall.. jag ser i morgon bitti.
Det kan vara lite lättare då. Kanske inte lika ömt åtminstone.
På fredag tänker jag DEFINITIVT jobba.. sådeså..
Ska ändå in och få en slatt dropp, hade jag tänkt. Får se vad de säger om proverna i morgon.
Nu har jag haft uppförsbacke så länge så luften är tunnare än på.. HimalaNejs högsta topp...
(Det är den negativa varianten av HimalaJa...om ni undrade menar jag )
Somliga dar är det svårare än andra att hitta den där ljusglimten..
Det enda positiva jag kan tänka just nu är att när det väl vänder....
Då kommer nerförsbacken att vara djupare än Marianergraven...
DÅ kommer jag surfa på värsta vågen.....
OM....
Om det inte är som vanligt då...
Att när de väl går utför...
Då stupar det så förbaskat brant så man behöver fallskärm....
Och DEN lär ju fungera ska ni se........
Hmm...
Nu blir det nog inte mer positiva pepptankar för ikväll känner jag..
Så.. jag säger gonatt.
För jag tänker åtminstone PROVA raka ihop kroppen för lite jobb i morgon.
DET KAN FAKTISKT FORTFARANDE GÅ.. sådeså...
Den förhoppningen och lilla dotterns chokladbollsbak får tillsammans bli dagens lilla ljusglimt...
Gonatt..
Kommentarer
Skicka en kommentar