Jag är ju bara JAG...syns inte det???

Kämpar fortfarande på med att lära mig se saker som de gör i min lilla Grupp.
Och joo.. visst. De säger en hel del kloka saker..
En hel del är ju sånt som jag VET, egentligen, men som jag "glömt", inte riktigt har tid med eller i vrång frustration förträngt..

Var på träff med både kurator och sjukgymnast i veckan.
Och jag tycker det är SVÅRT!
Svårt att få dem att förstå mig och hur jag ser min situation just nu.

Jag vet inte om alla är så men jag har en Officiell sida och en Privat sida.
Officiellt tycker jag att jag är en ganska lättläst person, en Det du ser är vad du får...
En lätt fåfäng, glad teta i högklackat...
Lär man känna mig lite mer får man veta att  ibland råkar jag vara en skvätt picklig.. är väl lite känslig kanske för jag vill inte det ska synas att jag har ont.
De dagar jag är lite eljest går jag i ide och väntar på en bättre dag.


För jag tycker det är jobbigt..
Jobbigt när det kommenteras.
Jobbigt när det tycks synd om mig. Rent av piiinsamt!
Det är banne mig inte mer synd om mig än om någon annan...
Det finns många som det är mer synd om än mig, om jag ska säga vad JAG tycker.

Sen.. joovisst.. jag "vet" ju att de som är omkring mig och "känner" mig...
De ser när jag inte riktigt är i "låtom oss rifva en vägg"-form... men det förtränger jag..
Och tack och lov är de allra flesta för snälla och omtänksamma för att med en min visa att de ser nåt.
Eftersom det är som det är och ibland är det mer än vanligt ( kristallklart eller hur? :) )

Jag vill inte vara den som det behövs Extra åtgärder för.
Då blir det ju jobbigt och omständigt och man missar en hel del skoj.
Jag menar.. Kan jag inte så säger jag ju det, jag är ju trots allt inte dum i HELA huvudet.

Lär man sen känna min Privata sida....
så inser man att jag visserligen kanske är snäll men att jag också är
Envis som synden...
Att jag i vissa fall har ett oooääändligt tålamod...
Med ett inte alltid så vänt humör (hallå...jag heter KRUTH )
Att jag själv anser att jag, när jag är i form, har kapacitet att flytta ett mindre berg...(blir jag arg - ett medelstort)
Och att jag trots allt ändå tycker att jag har en personlighet som en vän viol ;p
Och slutligen att jag har en väldigt realistisk och klar uppfattning om mig själv....eller....;)

NÅJA...
Tillbaka till den allvarliga jag då..
Jag har just nu en aning svårt att ta in det Auktoriserad personal säger att jag behöver göra för att må lite bättre.
Ibland känns det som om vi inte riktigt befinner oss på samma planet..
Vi är inte riktigt i fas.
MEN jag försöker ta till mig allt jag kan genom mitt vrångfilter.
Vi kanske förstår varann en dag.. det är ju en process på ett år så.... kanske..
Till dess harvar jag väl omkring så gott jag kan i min lilla skog och försöker hitta en stig som leder ut.