Från soffpotatis till Baked beans
Jag ser min smärta och min sjukdom som min fiende.
Något som försöker hindra mig, stänga in mig och begränsa mitt liv.
När smärtan vinner - tar jag det som ett nederlag.
Det svider.
Har fått veta att jag måste bli vän och lära mig acceptera smärtan. Ungefär som en handväska jag alltid bär med mig.
SKULLE INTE TRO DET!!!!
Jag blir inte vän med mina fiender.. och förresten matchar inte den här "väskan" något annat i mitt liv.
Så jag får lösa det på annat sätt för att komma på fötter och till arbetsfört skick.
Nu är det dax för förändring. Jag tar andra vägar.
Vändningen kom på allvar igår. En jobbig dag men insåg ett och annat.
Som att:
Va fort det går!
Va fort världen krymper. Man förvandlas från en arbetande kvinna som grejar och donar till en vila-på-soffan-hög som har FULL koll på ALLA desperata, oförskämt rika, bortskämda husfruar som tycker det är fiint sätt att bete sig hur som helst och vara elaka.
(Ja vi pratar INTE Maria M nu för HON är snäll)
Har även koll på en del matlagningsprogram.
Så idag tänker jag laga vita bönor à la Australian Masterchef :D.
Är vansinnigt sugen på "konstiga" saker.
Sen jag plockade bort vitt mjöl och bytte till lactosfritt har min smak ändrats radikalt.
Jag blir sugen på saker jag inte ens har tyckt vara goda förut...som t ex saltgurka.
Jag tycker inte ens om saltgurka. Men igår, i affären såg de där burkarna JÄTTEGODA ut.
NÄÄÄÄÄEEEE jag är INTE gravid.
DE förutsättningarna finns inte så NÄÄEE... såå roligt och lätt var det inte.
Och det värsta... det som jag aaaldrig trodde kunde hända....
Jag är inte sugen på choklad längre
Och det trodde jag skulle vara uuungefär lika troligt som att en groda PLÖTSLIGT kom på att den inte tyckte om att vara blöt..
Nä. Nu kan jag inte sitta här och sitta längre.
Jag ska ladda upp receptsidan för de små rackarna ska koka ett tag.
Blir tjocka skivor rimmat fläsk till bönorna..och så lite rostat bröd... och så tjocka skivor tomat till.
(Håll tummarna nu för att jag kan äta lite av det i alla fall)
Fast.. om inte. Kan jag äta det många gånger :D
Något som försöker hindra mig, stänga in mig och begränsa mitt liv.
När smärtan vinner - tar jag det som ett nederlag.
Det svider.
Har fått veta att jag måste bli vän och lära mig acceptera smärtan. Ungefär som en handväska jag alltid bär med mig.
SKULLE INTE TRO DET!!!!
Jag blir inte vän med mina fiender.. och förresten matchar inte den här "väskan" något annat i mitt liv.
Så jag får lösa det på annat sätt för att komma på fötter och till arbetsfört skick.
Nu är det dax för förändring. Jag tar andra vägar.
Vändningen kom på allvar igår. En jobbig dag men insåg ett och annat.
Som att:
Va fort det går!
Va fort världen krymper. Man förvandlas från en arbetande kvinna som grejar och donar till en vila-på-soffan-hög som har FULL koll på ALLA desperata, oförskämt rika, bortskämda husfruar som tycker det är fiint sätt att bete sig hur som helst och vara elaka.
(Ja vi pratar INTE Maria M nu för HON är snäll)
Har även koll på en del matlagningsprogram.
Så idag tänker jag laga vita bönor à la Australian Masterchef :D.
Är vansinnigt sugen på "konstiga" saker.
Sen jag plockade bort vitt mjöl och bytte till lactosfritt har min smak ändrats radikalt.
Jag blir sugen på saker jag inte ens har tyckt vara goda förut...som t ex saltgurka.
Jag tycker inte ens om saltgurka. Men igår, i affären såg de där burkarna JÄTTEGODA ut.
NÄÄÄÄÄEEEE jag är INTE gravid.
DE förutsättningarna finns inte så NÄÄEE... såå roligt och lätt var det inte.
Och det värsta... det som jag aaaldrig trodde kunde hända....
Jag är inte sugen på choklad längre
Och det trodde jag skulle vara uuungefär lika troligt som att en groda PLÖTSLIGT kom på att den inte tyckte om att vara blöt..
Nä. Nu kan jag inte sitta här och sitta längre.
Jag ska ladda upp receptsidan för de små rackarna ska koka ett tag.
Blir tjocka skivor rimmat fläsk till bönorna..och så lite rostat bröd... och så tjocka skivor tomat till.
(Håll tummarna nu för att jag kan äta lite av det i alla fall)
Fast.. om inte. Kan jag äta det många gånger :D
Kommentarer
Skicka en kommentar