Bottenkänning...
Jaha... då var det bekräftat då.
Inte ens jag kan längre blunda och förneka att det är ett skov modell "en-aning-större".
Har provat på ett par modeller men den här vill jag faktiskt inte ha igen.
Har haft modell:
"ÖVERRASKNING" - Det är ett snabbt skov som hoppar på en utan förvarning och "hoppsan" har en del funktioner "försvunnit" eller drastiskt förändrats.
Kallas populärt även för Quasimodo-skov eftersom man plötsligt vaknar och både känner sig och rör sig som Ringaren i Notre Dame. Som utomstående känns detta skov lättast igen genom dessa små tecken.
Lite lätt framåtlutad med en aning släpande gång. Muttrande, svärande och en del "AaAaaaj!", "Men det är väl då självaste *biip, biip, BIIIIP* ingår som regel i det fasta vokabuläret.
Om personen som drabbats är en aaaning vrång... Ta er i akt.... Säg för GUDS SKULL inte..
-Men... hur ÄÄÄÄR det idag??? Fyyyyy... är det sååååå illa.... Men SKA jag inte HJÄLPA lite... så kan du viiila ???
Alla dessa frågor är av välmening men en Vrång person brukar vara lättare att tas med om man helt enkelt upplyser lite kort om att OM du vill ha hjälp så finns det. PUNKT. Kort och koncist.
Sen har vi då Hiss-skovet.
En gammal, lite skraltig hisskorg med järngaller.
En sån där hiss som skramlar och skrapar. Gnekar lite. Som hakar upp sig lite men ändå staadigt rör sig neråt.
Det som är lite speciellt med den här hissen är att den inte går upp.
Den går bara ner. Och man kan inte kliva av för någon längre tid.
Hur man än gör hamnar man till sist i den förb. hissen för att fortsätta åka ner...
Sist men inte minst har vi Klipp-kort-skovet.
Fast egentligen är det lite fel att kalla det ett skov. Det är egentligen en bättre beskrivning på sjukdomen i största allmänhet.
Eftersom det nu är så att Reumatism får man inte bara som Reumatism.
Det är egentligen bara början. SEN kommer alla små "bonusar" som man får.
Efter ungefär tio nya krämpor eller "bonusar" brukar det bli en ny diagnos.
För då har man dragit på sig en massa nytt som visar sig vara en ny variant på reumatism.
Eller en ny "bonussjukdom" som man får pga mediciner eller sviter av Reumatism.
Den här gången var det en kombination.
För det har inte kommit som en överraskning.
Har varit som om jag suttit inlåst i hissen.. medan alla små "bonusar" hoppat på mig en efter en.
Inget jag gjort har kunnat hindra eller stoppa upp det.
Jag har inte varit särskilt sällskaplig.
Har haft fullt upp med att hantera "hissen" samtidigt som en del annat passade på att hända.
ja.. ni vet det där örfilarna som man får ändå som kallas "motgångar" i livet.
Så. Jag har haft lite fullt upp med mig själv.
Nu tror jag.. märk väl TROR jag att botten är nådd.
(tycker det börjar lukta källarplan) :)
Så nu ska det väl ha stabiliserat sig... hoppas jag.
Det enda jag kan göra nu är att ta mig ur hissen, leta reda på trapphuset och sen börja ta mig upp igen.
En liten bit i taget.
Mjaa... Det är en bit men det ska väl inte vara aaalldeles omöjligt för en Vrång kvinna.. :D.
Ser ni mig där nere? Jag vinkar allt jag kan ;).
Inte ens jag kan längre blunda och förneka att det är ett skov modell "en-aning-större".
Har provat på ett par modeller men den här vill jag faktiskt inte ha igen.
Har haft modell:
"ÖVERRASKNING" - Det är ett snabbt skov som hoppar på en utan förvarning och "hoppsan" har en del funktioner "försvunnit" eller drastiskt förändrats.
Kallas populärt även för Quasimodo-skov eftersom man plötsligt vaknar och både känner sig och rör sig som Ringaren i Notre Dame. Som utomstående känns detta skov lättast igen genom dessa små tecken.
Lite lätt framåtlutad med en aning släpande gång. Muttrande, svärande och en del "AaAaaaj!", "Men det är väl då självaste *biip, biip, BIIIIP* ingår som regel i det fasta vokabuläret.
Om personen som drabbats är en aaaning vrång... Ta er i akt.... Säg för GUDS SKULL inte..
-Men... hur ÄÄÄÄR det idag??? Fyyyyy... är det sååååå illa.... Men SKA jag inte HJÄLPA lite... så kan du viiila ???
Alla dessa frågor är av välmening men en Vrång person brukar vara lättare att tas med om man helt enkelt upplyser lite kort om att OM du vill ha hjälp så finns det. PUNKT. Kort och koncist.
Sen har vi då Hiss-skovet.
En gammal, lite skraltig hisskorg med järngaller.
En sån där hiss som skramlar och skrapar. Gnekar lite. Som hakar upp sig lite men ändå staadigt rör sig neråt.
Det som är lite speciellt med den här hissen är att den inte går upp.
Den går bara ner. Och man kan inte kliva av för någon längre tid.
Hur man än gör hamnar man till sist i den förb. hissen för att fortsätta åka ner...
Sist men inte minst har vi Klipp-kort-skovet.
Fast egentligen är det lite fel att kalla det ett skov. Det är egentligen en bättre beskrivning på sjukdomen i största allmänhet.
Eftersom det nu är så att Reumatism får man inte bara som Reumatism.
Det är egentligen bara början. SEN kommer alla små "bonusar" som man får.
Efter ungefär tio nya krämpor eller "bonusar" brukar det bli en ny diagnos.
För då har man dragit på sig en massa nytt som visar sig vara en ny variant på reumatism.
Eller en ny "bonussjukdom" som man får pga mediciner eller sviter av Reumatism.
Den här gången var det en kombination.
För det har inte kommit som en överraskning.
Har varit som om jag suttit inlåst i hissen.. medan alla små "bonusar" hoppat på mig en efter en.
Inget jag gjort har kunnat hindra eller stoppa upp det.
Jag har inte varit särskilt sällskaplig.
Har haft fullt upp med att hantera "hissen" samtidigt som en del annat passade på att hända.
ja.. ni vet det där örfilarna som man får ändå som kallas "motgångar" i livet.
Så. Jag har haft lite fullt upp med mig själv.
Nu tror jag.. märk väl TROR jag att botten är nådd.
(tycker det börjar lukta källarplan) :)
Så nu ska det väl ha stabiliserat sig... hoppas jag.
Det enda jag kan göra nu är att ta mig ur hissen, leta reda på trapphuset och sen börja ta mig upp igen.
En liten bit i taget.
Ser ni mig där nere? Jag vinkar allt jag kan ;).
Kommentarer
Skicka en kommentar