Mammor och goda vänner
Kände mig ganska nere...
Lite uppgiven sådär.
Ibland är det lite träligt när man VILL så mycket och kroppen säger ...
-mnääe... vill inte.
Vändningen började med ett litet sms.. eller snarare två...
Men FÖRST kom ett sms från en vän.
Sen...
Blev jag inspirerad till inlägget som kommer här :)
Att vara Mamma.
Att vara Mamma är omtumlande, lärorikt, roligt, förb.jobbigt ibland och så HEELT UNDERBART när man minst anar det.
Men det tar aldrig slut.
Jag har förmånen att ha några år (12) mellan mina små (nåja) telningar.
Eftersom jag som ett av mina livskall har att vara en väldigt hönsig mamma var det nog tur för den äldsta att hon blev storasyster.
Jag har blivit bättre.
Mina barn bor fortfarande i Penthouse i mitt hjärtas hus och det är fortfarande service dygnet runt men.... numer arbetar faktiskt servicepersonalen mer normala arbetstider.
Det är mer "dygnet-runt-service-men se banne mig till att det är allvarligt innan du väcker en mamma som ÄNTLIGEN lyckats somna".
Jag är fortfarande väldigt "bry-mig-om". Tycker till och mjaa... frågar man barnet så lägger jag mig kanske till och med i (men vem frågar henne?)
Kommer förmodligen att bli en väldigt jobbig mormor.
Men det är en senare bekymmer :) Då kanske jag bättrat mig lite till.
Har ju till och med kommit så långt så jag erkänner att den äldsta är.... VUXEN....
Jodå. jag kan till och med säga det högt.
Kan till och med sträcka mig så långt att jag kan tala om att den skräckblandade förtjusningen när hon flyttade hemifrån har släppt.
(Den där *OooOOoohhhh....va roooligt (HJÄLP hur ska det GÅÅÅÅ) att hon är så stor...-paniken.)
För hon KAN
Och hon KLARAR SIG
Så jag koncentrerar mig väl på att den lilla goskruttan...
(hoppsan.. hon är inte så liten hon heller)
Och hon KAN
Och är jätteduktig och...
Jaa.. jag koncentrerar mig väl på att lägga upp fötterna, hänga upp den hönsiga oros-mamman på en krok, intar en mer konsultativ roll och får kaffet serverat av en underbart duktig "liten" tös och bara njuuter av lugnet då.... eller....
SÅÅÅ
ringer telefonen!
MaAMmmaaaa....!!!!!!!
Hjääääälp!!!!!
VEeeeT du????
Och så... behövs man.
Underbara känsla.
Och eftersom jag inte kunde hjälpa riktigt... vad göra????
Jooo.. jag ringde MAMMA : D
som kunde.....
För så är livet inrättat....
MAMMOR och GODA VÄNNER kan man inte vara utan.
DE är solskenet bakom ALLA moln
Lite uppgiven sådär.
Ibland är det lite träligt när man VILL så mycket och kroppen säger ...
-mnääe... vill inte.
Vändningen började med ett litet sms.. eller snarare två...
Men FÖRST kom ett sms från en vän.
Sen...
Blev jag inspirerad till inlägget som kommer här :)
Att vara Mamma.
Att vara Mamma är omtumlande, lärorikt, roligt, förb.jobbigt ibland och så HEELT UNDERBART när man minst anar det.
Men det tar aldrig slut.
Jag har förmånen att ha några år (12) mellan mina små (nåja) telningar.
Eftersom jag som ett av mina livskall har att vara en väldigt hönsig mamma var det nog tur för den äldsta att hon blev storasyster.
Jag har blivit bättre.
Mina barn bor fortfarande i Penthouse i mitt hjärtas hus och det är fortfarande service dygnet runt men.... numer arbetar faktiskt servicepersonalen mer normala arbetstider.
Det är mer "dygnet-runt-service-men se banne mig till att det är allvarligt innan du väcker en mamma som ÄNTLIGEN lyckats somna".
Jag är fortfarande väldigt "bry-mig-om". Tycker till och mjaa... frågar man barnet så lägger jag mig kanske till och med i (men vem frågar henne?)
Kommer förmodligen att bli en väldigt jobbig mormor.
Men det är en senare bekymmer :) Då kanske jag bättrat mig lite till.
Har ju till och med kommit så långt så jag erkänner att den äldsta är.... VUXEN....
Jodå. jag kan till och med säga det högt.
Kan till och med sträcka mig så långt att jag kan tala om att den skräckblandade förtjusningen när hon flyttade hemifrån har släppt.
(Den där *OooOOoohhhh....va roooligt (HJÄLP hur ska det GÅÅÅÅ) att hon är så stor...-paniken.)
För hon KAN
Och hon KLARAR SIG
Så jag koncentrerar mig väl på att den lilla goskruttan...
(hoppsan.. hon är inte så liten hon heller)
Och hon KAN
Och är jätteduktig och...
Jaa.. jag koncentrerar mig väl på att lägga upp fötterna, hänga upp den hönsiga oros-mamman på en krok, intar en mer konsultativ roll och får kaffet serverat av en underbart duktig "liten" tös och bara njuuter av lugnet då.... eller....
SÅÅÅ
ringer telefonen!
MaAMmmaaaa....!!!!!!!
Hjääääälp!!!!!
VEeeeT du????
Och så... behövs man.
Underbara känsla.
Och eftersom jag inte kunde hjälpa riktigt... vad göra????
Jooo.. jag ringde MAMMA : D
som kunde.....
För så är livet inrättat....
MAMMOR och GODA VÄNNER kan man inte vara utan.
DE är solskenet bakom ALLA moln
Kommentarer
Skicka en kommentar