Fientligt uppköpserbjudande.

Det är vad det känns som.
Som om någon annan plötsligt har bestämmanderätt över min kropp.

Har inte riktigt velat inse eller acceptera det till fullo men det är väl så att jag har gått in i ett skov.
DET ÄR SÅ ....(jag hittar faktiskt inte tillräckligt fula svordomar just nu) FRUSTRERANDE!!!
För jag har ingenting att säga till om, egentligen.
Jag kan bara vänta och se vart det landar.
Försöka hålla leder och muskler i hyfsat brukbart skick och VÄNTA.......
Och VILA......

Och ALLA som känner mig vet ju vilken vansinnigt TÅLMODIG kvinna jag är när det kommer till just det.
väänta och viiila...

Det är inte så att jag saknar tålamod i största allmänhet.
Skulle faktiskt vara väldigt behändigt att bara kunna säga:
- Nääe.. jag fick inget tålamod alls när jag blev till så...tyyyvärr..
Men så är det inte riktigt.

Jag kan sitta i OÄNDLIGHET och pilla med något som jag bestämt mig för borde fungera.
Jag kan sprätta nåt jag syr, trä om nåt pärlsmycke jag inte får till riiiktigt som jag tänkt mig.
Måla om och måla över, repa upp.. gräva om..
DÅ har jag i de allra flesta fall en outsinlig tillgång till tålamod.
Joodå jag gnäller väl lite och surar lite när det går ont men i slutändan så brukar det bli någorlunda.
"duger-till-mig"-status på det :)

Men i det här fallet är det ju själva funktionen på kroppen som jag inte kan göra något åt.
"Reuma-styrelsen" som just nu har tagit över en stor del av funktionen på kroppen säger:
-Stäng ner verksamheten! All personal är uppsagd och vi funderar på att centralisera.
Det är så ooonödigt att ha verksamhet i "utbyar" och glesbygd såsom armar och ben.
Nää.. vi gör en besparing och drar ner på energiutbudet med.

Hmm.... undrar om Reumatism har nåt besläktat med kommunpolitiker????
Tänkte lite på nedsläckningen av gatubelysningen....
För DET var ju också en sällsynt "begåvad" ide på besparing...
Nää... det är nog bara jag som är lite bitter.
Men jag tänker HÄMNINGSLÖST skylla på att jag inte har full kontroll över mina kroppsvätskor just nu :/
(ja man får ju passa på och ta de stackars strån man kan)

Ja alldeles borträknad är jag väl inte än.
Det är väl inte fullt så synd om mig som det låter..
Jag kommer igen men som vanligt kommer det inte gå lika fort och lätt som jag vill.
Och det är väl DÄR som min frustration EGENTLIGEN sitter.
Som om min kropp har anställt en massa vikarierande beteendekonsulter i fritidsforskning eller nåt.