Man får väl vara nöjd ändå...att ingen hör en sjunga :)

ÄNTLIGEN har jag kommit en aaning närmare min kära symaskin.
Har fått till ett mönster till stolsöverdragen så nu ska jag börja klippa. Hade planerat göra det idag men DET hade inte mina fingrar tänkt sig.... frustrerande men bara att acceptera.
Lyckades sno ihop en liten goshund som ska iväg till en liten 1 åring. Blir nog en till bara för att jag hittade så gulligt tyg till en till. Alltid finns det väl någon liten skrutta (för den blir rooosa med hjärtan) som vill ha den :)

Det är väl bara det då.
Att så fort jag kommer i kontakt med något jag inte gjort på ett tag så bara RASAR projekten över mig..
Ja jag menar egna projekt. Det blir lite lavineffekt av det hela.
Såå eftersom jag nu har en "ny" liten gullig soffa i grafitgrått så kan jag ju göra de där sittpuffarna som jag funderade på ett tag....
Och så ska jag ju klä om soffan och sy gardiner till köket av det där snygga tyget som jag och kompisen var till Kälarne (av alla ställen) och köpte....
Och så hittade jag ju det där jätteroliga mönstret på en KLÄNNING som jag tänkte.....
 Ja... behöver jag säga mer....
Det låter som om det bara sprutar ut sömnad ur mig men allt är relativt.
Vi kan prata ÅR innan jag ens kommer i närheten med tanke på min lätt omedgörliga kropp.
Ibland undrar jag om det skulle vara annorlunda om jag var frisk.
Jag skulle DEFINITIVT vara mindre tjurig. (kanske).
Har ju fått för mig att det är nåt som man utvecklar.
Ja tjurigheten alltså.
Bara för att man blir så ARG på att inte alltid kunna precis när man VILL som mest.

Nää det är väl ingen mening med att grubbla på det men ibland....

Om jag hade orken..da da di di di da da..skulle jag sy varenda da..tra la la la la lala...
OM ja var en pigg en skulle alla möbler få en rolig färg... skulle ja slipa mest var daaaa
när jag inte grävde rabatt...
För om jag var en frisk en da da di di di da da..
Skulle ja sjunga varje daaaaa på en liten trudelutt
Digi digi ding här glider Kruttan in... :)