Funderingar....
Det är sååå typiskt..
Vi är leediga jag och lilla fröken. Jag tog semester på sportlovet.
Det började lite fint med en migränsmäll på fredag eftermiddag. Vaknade på lördag morgon och kände det som om jag varit på en Brakfest med okontrollerade mängder alkohol.
Och jag VET att allt jag drack under fredagen som en liknar alkohol var Jever - alkoholfri öl.....
Så lördagen gick väldigt bort. Hade skavsår på hjärnan hela dagen och var i ungefär samma pigga form som en kall sengångare...
Masade mig ändå ut en sväng och grillade lite korv. Är det sportlov så är det.
Idag var vi och shoppade loss ordentligt på loppis.
Är ute efter ett ovalt litet soffbord. Det jag har blev plötsligt för stort när jag bytte till vår gulliga lilla soffa.
Skulle vilja ha ett sånt där ovalt lite 60-tals-stuk-bord. med en hylla under.
Hittade inget bord men 2 fina grodor :) som ska få bo i mina rabatter i sommar.
Planerar att åka en sväng på marknad i morgon. OM inte lilla fröken har feber....
Typiskt...
Annars har vi än så länge haft mysig. Vi har gjort pappersdockor.
Jag har börjat sy stolsöverdrag till en vän. Tog det gamla överdraget och gjorde som jag brukar.
Sprätta, klipp ut efter det gamla, sy ihop - KLART...
Näää... så lätt var det inte. HAR INGEN ANING vad som hände men det överdraget passade inte alls.
Så nu blir det ordentligt gjort från början. Tur man har skrutt-tyg att ta till.
Jag har Nålat fast tyget på stolen. Mätt upp allt noooga. Ritat med skräddarkritan. Nålat IGEN. Lirkat lös hela baletten från stolen. TRÅCKLAT (min mamma skulle vara omåttligt stolt). Så nu ska jag göra klart lite tråckling och prova allt igen. OM det då sitter som jag vill ska jag sprätta lös allt igen och DÅ kan jag ta ut mönstret på det fina tyget.
NORMALT brukar jag INTE tråckla eller nåla så mycket ens.
Höll på att springa på en "OH nej inte hon-tant" idag.
Gjorde en smidig (nåja) fint och sprang bakom en hylla. Missförstå mig inte.. det är en SNÄLL, verkligen Genomsnäll tant och jag har väl EGENTLIGEN inte så mycket emot henne..
OM det inte var för att hon av någon anledning tycker så SYND om mig....
Hon ser ut som om hon tittade på HELA VÄRLDENS ELÄNDE när hon pratar med mig.
När hon säger hej säger hon: nnnääämeeen Heeeeej... Hur ÄÄÄR det med dig????
och det är det där tonfallet som gör mig KNOSTRIG!!!
Så svarar man då så vansinnigt hurtigt man bara KAN - JOOO men det är verkligen JÄTTEBRA :D
Då tittar hon på en som om man låg i järnlunga och förflyttade sig genom att KLÖSA sig fram med blodiga naglar och säger...- Djaaaaaahhh...
Och återigen så är det just TONFALLET som gör att jag HETT önskar att jag kunde volta handstående volter med SKRUV förbi henne samtidigt som jag säger : - Nämen HEJ PÅ DIG!!!! Hur är det med lilla tant IDAG????
Jaa.. jag inser att det FÖRMODLIGEN, mest troligt bara är jag som är en aning... KÄNSLIG kanske.
Men det är faktiskt så att det är en VÄLDIGT snäv krets som får tycka synd om mig.
Det är jag.. och....mjaa kanske min mamma... IBLAND (men hon är alldeles för förståndig för att ens försöka). Sen är det väl.. jaa.. nääe.. inte så många fler. Det närmaste jag kan ta är väl nån omtänksam kommentar väl förtäckt i hjärtlig sarkasm.
Vi är leediga jag och lilla fröken. Jag tog semester på sportlovet.
Det började lite fint med en migränsmäll på fredag eftermiddag. Vaknade på lördag morgon och kände det som om jag varit på en Brakfest med okontrollerade mängder alkohol.
Och jag VET att allt jag drack under fredagen som en liknar alkohol var Jever - alkoholfri öl.....
Så lördagen gick väldigt bort. Hade skavsår på hjärnan hela dagen och var i ungefär samma pigga form som en kall sengångare...
Masade mig ändå ut en sväng och grillade lite korv. Är det sportlov så är det.
Idag var vi och shoppade loss ordentligt på loppis.
Är ute efter ett ovalt litet soffbord. Det jag har blev plötsligt för stort när jag bytte till vår gulliga lilla soffa.
Skulle vilja ha ett sånt där ovalt lite 60-tals-stuk-bord. med en hylla under.
Hittade inget bord men 2 fina grodor :) som ska få bo i mina rabatter i sommar.
Planerar att åka en sväng på marknad i morgon. OM inte lilla fröken har feber....
Typiskt...
Annars har vi än så länge haft mysig. Vi har gjort pappersdockor.
Jag har börjat sy stolsöverdrag till en vän. Tog det gamla överdraget och gjorde som jag brukar.
Sprätta, klipp ut efter det gamla, sy ihop - KLART...
Näää... så lätt var det inte. HAR INGEN ANING vad som hände men det överdraget passade inte alls.
Så nu blir det ordentligt gjort från början. Tur man har skrutt-tyg att ta till.
Jag har Nålat fast tyget på stolen. Mätt upp allt noooga. Ritat med skräddarkritan. Nålat IGEN. Lirkat lös hela baletten från stolen. TRÅCKLAT (min mamma skulle vara omåttligt stolt). Så nu ska jag göra klart lite tråckling och prova allt igen. OM det då sitter som jag vill ska jag sprätta lös allt igen och DÅ kan jag ta ut mönstret på det fina tyget.
NORMALT brukar jag INTE tråckla eller nåla så mycket ens.
Höll på att springa på en "OH nej inte hon-tant" idag.
Gjorde en smidig (nåja) fint och sprang bakom en hylla. Missförstå mig inte.. det är en SNÄLL, verkligen Genomsnäll tant och jag har väl EGENTLIGEN inte så mycket emot henne..
OM det inte var för att hon av någon anledning tycker så SYND om mig....
Hon ser ut som om hon tittade på HELA VÄRLDENS ELÄNDE när hon pratar med mig.
När hon säger hej säger hon: nnnääämeeen Heeeeej... Hur ÄÄÄR det med dig????
och det är det där tonfallet som gör mig KNOSTRIG!!!
Så svarar man då så vansinnigt hurtigt man bara KAN - JOOO men det är verkligen JÄTTEBRA :D
Då tittar hon på en som om man låg i järnlunga och förflyttade sig genom att KLÖSA sig fram med blodiga naglar och säger...- Djaaaaaahhh...
Och återigen så är det just TONFALLET som gör att jag HETT önskar att jag kunde volta handstående volter med SKRUV förbi henne samtidigt som jag säger : - Nämen HEJ PÅ DIG!!!! Hur är det med lilla tant IDAG????
Jaa.. jag inser att det FÖRMODLIGEN, mest troligt bara är jag som är en aning... KÄNSLIG kanske.
Men det är faktiskt så att det är en VÄLDIGT snäv krets som får tycka synd om mig.
Det är jag.. och....mjaa kanske min mamma... IBLAND (men hon är alldeles för förståndig för att ens försöka). Sen är det väl.. jaa.. nääe.. inte så många fler. Det närmaste jag kan ta är väl nån omtänksam kommentar väl förtäckt i hjärtlig sarkasm.
Kommentarer
Skicka en kommentar