Knäpp av... knäpp på...
Varför händer inte saker och ting direkt.
Gick av de besvärliga dropparna i onsdags....
slog upp mina blå på torsdag morgon me d stoora förhoppningar
Förväntade mig väl inte att se som en hök och kunna läsa den yckepyttelilla numreringen på en symaskinsnål, utan glasögon..... MEN... jag hacde ju inte trott att jag FORTFARANDE skulle ha samma synkapacitet som en mullvad under en strålkastare.
JA Ja jaaaa jag vet att jag bara ser illa med ENA ögat. Mendet andra börjar bli en aaaning ansträngt.
Jag FOKUSERAR så mycket med den ögonmuskeln, för att kompensera coh se.
Som det känns nu är det ögat tränat mer än Swartzeneger i Conan. Det kommer se ut somett anapabolaöga innan det här är klart.
Nåja
Igår kväll var jag på förhoppningsfullt humör. Tänkte imorgon. *DÅ :).
Kände för grönt och la fram min favvogröna kofta och fina stickestrumpor och tänkte.. De snygga stövlarna med snörning. Japp. Det blir bra.
Vaknade.. OJ.. inte ont genast på hyfstaft bra humör. Tittade på klockan som inte ringt ännu....och hade försovit mig.
DÄR rök det kvitterhuvöret.
Lyckades i alla fall komma iväg. Lämnade mitt OTROLIGT tålmodiga barn så hon hann äta frukost på fritids.(jaa jag är iINTE att leka med när jag rä stressad)
Sen förflöt väl dagen som den brukhar när aman försovit sig.
ALLT g¨år mer eller mindre ont. Det är bara en fråga om skala. Men ONT går det.
Spelar ingen roll hur mycket kaffe man dricker.
När klockan började närman sig halv tolv hade jag bestämt att jag skulle TYCK-SYND-OM-MIG-SHOPPA. Jag hade faktiskt sett ett par örhängen som jag bestämde att jag ville ha.
Kliver ut från jobbet. Tar 3 steg imina fina stövlar med snörning.
OCH HALKAR.
OCH STUKAR FOTEN.
DEN EXTRA ONDA FOTEN.
ligger på knä. i mina fina stövlar OCH SVÄR SOM EN KOFÖSARDRÄNG.
Fast fyst...för lite uppfostrad är jag ju i alla fall..
I rena ilskan över att ajg halkat och virkat foten haltade jag iväg och köpte örhängs-eländena i alla fall.
Nu ska jag sitta med lindat fot ikväll och tycka BEDRÖVLIGT synd om mig själv.
I morgon är en anna dag.
Med förhopppningsvis en aning klarare syn.
Gick av de besvärliga dropparna i onsdags....
slog upp mina blå på torsdag morgon me d stoora förhoppningar
Förväntade mig väl inte att se som en hök och kunna läsa den yckepyttelilla numreringen på en symaskinsnål, utan glasögon..... MEN... jag hacde ju inte trott att jag FORTFARANDE skulle ha samma synkapacitet som en mullvad under en strålkastare.
JA Ja jaaaa jag vet att jag bara ser illa med ENA ögat. Mendet andra börjar bli en aaaning ansträngt.
Jag FOKUSERAR så mycket med den ögonmuskeln, för att kompensera coh se.
Som det känns nu är det ögat tränat mer än Swartzeneger i Conan. Det kommer se ut somett anapabolaöga innan det här är klart.
Nåja
Igår kväll var jag på förhoppningsfullt humör. Tänkte imorgon. *DÅ :).
Kände för grönt och la fram min favvogröna kofta och fina stickestrumpor och tänkte.. De snygga stövlarna med snörning. Japp. Det blir bra.
Vaknade.. OJ.. inte ont genast på hyfstaft bra humör. Tittade på klockan som inte ringt ännu....och hade försovit mig.
DÄR rök det kvitterhuvöret.
Lyckades i alla fall komma iväg. Lämnade mitt OTROLIGT tålmodiga barn så hon hann äta frukost på fritids.(jaa jag är iINTE att leka med när jag rä stressad)
Sen förflöt väl dagen som den brukhar när aman försovit sig.
ALLT g¨år mer eller mindre ont. Det är bara en fråga om skala. Men ONT går det.
Spelar ingen roll hur mycket kaffe man dricker.
När klockan började närman sig halv tolv hade jag bestämt att jag skulle TYCK-SYND-OM-MIG-SHOPPA. Jag hade faktiskt sett ett par örhängen som jag bestämde att jag ville ha.
Kliver ut från jobbet. Tar 3 steg imina fina stövlar med snörning.
OCH HALKAR.
OCH STUKAR FOTEN.
DEN EXTRA ONDA FOTEN.
ligger på knä. i mina fina stövlar OCH SVÄR SOM EN KOFÖSARDRÄNG.
Fast fyst...för lite uppfostrad är jag ju i alla fall..
I rena ilskan över att ajg halkat och virkat foten haltade jag iväg och köpte örhängs-eländena i alla fall.
Nu ska jag sitta med lindat fot ikväll och tycka BEDRÖVLIGT synd om mig själv.
I morgon är en anna dag.
Kommentarer
Skicka en kommentar