AaaAldrig....

Jag sa en gång i min grönare ungdom.....
Att Rosmönster... DET skulle JAG minsann aaaldrig komma att tycka om..
Det var bara tyyypiskt tant.

Att strutta runt i högklackat efter 35... Patetiskt... (Hmrr.. joo lite naiv var jag så där före 20)

Tyckte min moster var JÄTTEgammal när hon fick min lilla kusin......
 (Jag var i samma ålder när jag fick min lilla skrutta)

Att grannen TantRut och min lilla momma tyckte det var så "avkopplande" att påta runt i rabatterna och pilla runt med diverse blommor tyckte jag väl hörde till en viss kategori av outgrundliga mysterier.
Som att grannen Rut aldrig kallades annat än TantRut som om det var vad hon hette.

Ranta runt i skogen.. bli myggbiten.. och nästan komma vilse...
För lite bär och svamp ????
Sitta vid en myggig pöl och vara tyst... för att lura på en slemmig, benig liten fisk..som inte JAG hade lust att äta i alla fall.
AAALDRIG!!!!

Men så... jaa.. jag vet inte riktigt vad som händer.
Är det för att hjärnan växer ikapp??
Jag läste nämligen en artikel för nåt år sen om att tonåringar är lite bös och slängiga och så.., som tonåringar är.. det är för att inte hjärnan växt klart.
Gissa om jag hade svårt att hålla mig för fniss när jag visade den för min tonåring;)
HON tyckte däremot INTE att det var lika kul....

Jag är ju ingen expert så men plötsligt kommer jag på mig själv.
Jag tycker det är ganska fint med rosmönster....
Jag har torkade rosor som jag sparat av sentimentala skäl, ve och fasa....jag har dem till och med på ett vitrinskåp.
Jag trippar gärna omkring i mina högklackade skor.. gärna på jobbet där jag är en aning fåfäng.
Jag är ju ändå Administrativ fastighetsservicepersonal..;)
Jag tycker det är VANSINNIGT avkopplande att påta runt i rabatterna.
Finner stort nöje i att möblera om både inne med möbler och ute i rabatterna.
Och skulle inte det vara tillräckligt.
Om molnen hopar sig så mycket så "möblera-byt-matta" inte hjälper...
Då rymmer jag till skogs.. bland mygg... till en pöl.. och finner STORT nöje i att lura upp en benig, slemmig sak som jag kan halstra med lite salt.

Så OK.. jag kanske snart är tant.. men då blir jag en stolt tant.
För de tanter jag haft omkring mig och de tanter jag ser upp till...
De klättrar över gersgårdar, med rullatorer.
Om de bestämmer sig kan de flytta berg.
Tanter med respekt.
Inte Girlpower utan TANTKRAFT.

Så om nu vetenskapen kommer på ett piller, en spruta eller en operation som skulle göra mig UNG på nytt.
JAG SKULLE VÄGRA... För det var jobbigt på sitt sätt och när jag nu äntligen landat är jag ganska nöjd.
Med att sakta men säkert bli.....TANT :)

(Om sisådär 20 år eller så... för än är jag ju bara strax över vuxen...)